Aftonbladet – 8 maj 1872, sida 3

kdenna kust, då den, ehuru under vida me storartade dimensioner, erbjuder flere i så heter med de nu timade händelserna. Den; I skildring, hvarvid vi hufvudsakligen föl len af Beulg i Bevue des deux Mondes me ; jdelad uppsats, skall dessutom sätta oss n ) tillfälle att redogöra för några af deintre . santa upptäckter, som på de senaste åre -I gjorts i Pompeji. r 1 Det är i våra dagar knappast behöfig tlatt skildra Neapels vik. De som ej se honom känna honom ändå, så ofta ha d hört honom beprisas och besjungas. Himle och hafvet, kusten och öarna, de bördig slätterna och bergens sköna konturer, r vieran med sina hvita hus och i rödt oc gult målade villor, det rykande Vesuvius båtarna, näten som uppdragas på strande af barbenta fiskare, barcarollerna och tarar tellorna, den uppsluppna ysterheten, de solgasset utsträckta lazzaronerna, allt ha sysselsatt målarens pensel ej mindre äl skaldernas fantasi. Och likväl har förödelsen gått fram öfve denna förtrollande nejd, och naturen oci menniskan ha täflat att förstöra skaparen: och civilisationens verk. Stränderna är betäckta med en svart sand, hafvethar blif vit trängdt tillbaka, hamnarne igenfyllda städerna begrafna under askan, de met guldglans skimrande klipporna inhöljda lava och slagg, en obeskriflig sorg ligga utbredd öfver em del af golfen, och det er gång så leende och rikt odlade Vesuvius har blifvit dystert och bär ett ständigt ho på pannan. Från Baje och Misenum till Pompeji och Stabixe talar allt om förfall Förfärliga tilldragelser ha vanstält denna jord, hvars ursprungliga skönhet vi nu mera ha svårt att föreställa oss. Låtom oss dock försöka att i fantasin uppkalla den tafla som denna vik erbjöd strax före den stora katastrofen af år 79 efter Kristus. Ifrån kap Misenum och den lilla bugten vid Bajze till Sarrentos branter utbreder sig en halfcirkel af -solförgylda klippor, sandiga stränder, den yppigaste vegetation och en enda oafbruten rad af städer och villor. Längst till venster ligga Cumee, Baje och Puteoli, med sjöarsenaler och palatser för flottans prefekter, Augusti och Apgrippas många etablissement, Ne ros och Caligulas vansinniga fantasier och de gigantiska byggnadsverken af enskilta som kufvat naturen, fylt träsken, genomsprängt bergen och förvånat sina samtida med sin djerfhet och sina nycker. Kommer så Posilippo med sina förtrollade trädgårdar, och efter Posilippo Neapel, som de gamla kallade Neapel det rika, Neapel det yppiga. Efter Neapel börjar en all6 af palatser och villor, som tyckas bada sig i hafvet eller sakta uppstiga på de kullar som en gång skola bära Portici. Allt är lyx och färg och en oafbruten följd af prakt och glans. Man binner sålunda Herculanum innan man ännu tror sig ha lemnat Neapel. Men man finner i Herculanum lugn och hvila, en friskare hafsbris, en vidsträcktare utsigt öfver öppningen till golfen, och ett lifligare minne af Grekland och den grekiska litteraturen, som synes dit ha tagit sin tillflykt. Efter Herculanum Retina, en liten hamnort, lifvad af sjömännens glada sånger, tillika en handelsplats, om hvars liflighet nuvarande Resina endast eger en svag föreställning. Vägen kröker omkring foten af Vesuvius, och nu visa sig Oplonte, Hercules saliner och Pompeji träsk, sanka marker som göra det lätt avt dit inleda hafsvattnet. På detta parti af kusten, som snart skall betäckas af aska och slagg, höja sig nu hvita salthögar. Pompeji tilldrar sig nu blicken. Liggande på en udde, bildad af en gammal lavabädd. beherrskar det slätten och mynningen af Sarnus, en flod af tillräckligt djup för att artyg kunna inlöpa uti den. Det är omsifvet af murar, af hvilka dock en del blifvit rifven för att förena det med den af Augustus anlagda kolonien. Hafvet går nu ntill det, men skall snart draga sig tillvaka. En aquedukt ditleder vatten från ergen. BSarnus hvimlar af båtar och faryg, hvilkas master uppsticka öfver de på tränderna planterade träden. Magasinernal sömma sig bakom udden medan sluttningen . vt Neapel till är rikt odlad och beströdd ned hus och vackra villor. På andra silan Pompeji intränger en vik,som vid erupionen igenfyldes och förvandlades till en lätt. Vester om denna vik, som utgjorde tation för en del af den romerska flottan, : räffar blicken Stabie, mindre en stad, än: n samling af villor och en af den eleganta : erlden mycket besökt brunnsoch badort. !: lutligen vägen till Sorrento och hela dennal: errliga kust, alltför väl känd för att beöfva beskrifvas, och tillika det andra partil id golfen som ej blifvit hemsökt af elenentens raseri, Men taflan skulle vara ofullständig, om år fantasi ej i samband med dessa verk f grekisk konst och romersk lyx tänkte ig det yppiga natursceneri som omslöt dem. orden är här af gammalt vulkanisk, men ar efter tjugu seklers hvila erhållit en utomordentlig bördighet. Allt är betäckt ned grönska ända ned till stränderna. Öferallt höja sig bland blommorna oliven, rangen och dadelpalmen, hvars krona sakta aggas af vinden. Pinierna luta sig ut öfer. vattnet, hvars azur synes lifligare geom kontrasten mot deras röda stammar ch mörka kronor. Rosorna, blandade med inrankorna och lianerna, ha ännu ej blifit förvisade till Pastum. . Vi få ej heller glömma fiskarbåtarna eler de på stranden uppdragna fartygen eler de saffransfärgade seglen eller de roRT RAA TF ff RR RRr ot tot måste med beklagande betrakta fransvännen, på hvilka samma intryck var mycet ovaraktigt. Och nu tror jag, att jag åå för trettio år sedan joka hada rätt att