Aftonbladet – 8 maj 1872, sida 3

skall genast visa sig förlora all kraft, om vi fråga oss, huru Auber i detta tillstånd skulle ha slagit sig ut med en symfoni eller messa? -— De upptäckter, på hvilka jag härmed häntyder, borde, tyckes det mig, från denna enda uppsökningspunkt lätt leda till de mest oväntade beriktiganden af vårt vanliga omdöme om en kärhpunkt i de musikaliska anlagen, så väl som den musikaliska konceptionen; i fall vi nemligen utsträckte denna undersökning först till alla franska kompositörer, Mehul och Cherubini inberäknade, ja företrädesvis till Gluck, och derefter gjorde klart för oss, hvad vi skulle veta om desse mästares musik, i fall den dramatiska sånggudinnan icke hade inspirerat dem. Låtom oss försöka att föreställa oss till och med den Mozartska musiken, i fall vi tänka oss hennes hufvudsakliga dramatiska verk borta, och må vi gifva akt på, att en så alldeles musikuppfylld tonsättare som Weber utan sina operor knapt skulle finnas för oss, så ha vi, mätt med det högsta mått, endast Bach och Beethoven framför osB, för att af dem förklara en musikens tillväxt utan omedelbar befrukt ning af dramat. Huru just en mycket djupt grundlig utforskning och förklaring afdenna musikens utväxning ur sig sjelf åter för oss till mötes dramat, och just det stora all mäntsanna dramat, har jag på annat ställe tillfyllest framställt till begrundande, och antydningen derpå här tjenar blott till att uppdraga en gränslinie mellan skapelserna af den tyska och den franska andan, hvilken, huru fundamental den ock måste tyc. kas; likväl redan mycket oftare öfverskri dits, än det kan tyckas. Säkert är, att vi ej behöfva skämmas öfver det stora intryck, som Aubers förnämsta verk gjorde på på oss tyskar, men dere