Aftonbladet – 8 maj 1872, sida 3

Vesuvius och katastrofen af år 49. Det fruktansvärda utbrott af Vesuvius, hvarom de senaste underrättelserna från Italien haft att berätta och som i våldsamhet och utsträckning synas vida öfvergå någon af dess senare eruptioner, gör denna gamla härd för de vulkaniska krafterna åter till föremål för ett lifiigt, om än sorgligt intresse. Den tama och oskadliga karakter, som Vesuvii utbrott på senare tider haft, hade nästan vant oss att deruti endast se ett praktfullt skådespel, som turisten under sin vistelse i Neapel lika litet försummade som utflykten till Pompeji. Vi voro ber nägna att tro, att de stora naturhändelsernas era, hvad vår verldsdel beträffar, vore afslutad; och att Vesuvius och Etna och Stromboli och Santorin och hvad de andra säkerhetsventilerna heta, skulle fortfarande nöja sig med att uppskjuta praktfulla eldpelare och på sin höjd endast nedskicka en och annan svag lavaström, som stelnade innan han hann de odlade trakterna. Om askregn och andra äldre fenomen, trodde man, kunde ej gerna längre bli fråga. Ur denna villfarelse ha vi dock blifvit tagna, och den olycka son dels redan drabbat, dels ytterligare hotar den herrliga kustnejden vid Neapels golf är tillräckligt allvarsam för att åtminstone rubba denna säkerhet. De gamla, redan så många gånger förut begrafna eller förstörda städerna hotas ånyo, och det ligger inom en sorglig möjlighets gräns att hvad menskligt arbete och menskligt snille bragt i dagen skall ånyo och måhända ohjelpligt begrafvas. Vi PRESENTER TIER ONA RO RT ET VAS. VI