Aftonbladet – 7 maj 1872, sida 2

PR EUMJ VIAVAe I sin nyligen utkomna skrift, I armee du Rhin, lemnar marskalk Bazaine åtskilliga ipplysningar om de underhandlingar, som föregingo Metz kapitulation. Det torde erinras, att dessa underhandlinsar hade en mystisk karakter, och att en viss Regnier tog ifrig del i de samma. Vi emna här ett utdrag af hvad marskalken oerättar: MM Den 25 September på aftonen infann sig vid förposterna en man, som begärde att oli förd till hufvudqvarteret, för att få personligen tala med mig, och omkring kl. 8 och 50 minuter infördes han af en stabsoficer hos mig såsom kurir från kejsarinnan. Då han blifvit ensam med mig, sade han, att han hette Regnier, att Bismarck bemynligat honom till detta steg, och att han kom för att i kejsarinnans namn uppmana Canrobert eller Bourbaki att begifva sig till henne. Han saknade hvarje skriftlig fullmakt; hans enda kreditiv bestod af en fotoorafi af Hastings, der kejsarinnan enligt hans uppgift befann sig, och på baksidan af denna fotografi hade den kejserlige prinsen skrifvit sitt namn. Så besynnerligt detta steg än var, trodde sig dock icke Bazaine böra bortvisa sändebudet. Armån var helt och hållet afspärrad från den öfriga verlden, och ett tillfälle erbjöd sig nu att erhålla säkra underrättelser från Frankrike, när en af de nämnde generalerne kom tillbaka till Metz. Bazaine sade: derför till Regnier, att han kunde få tala vid dem; men som det var sent, uppesköts sammankomsten till följande dag. Den 24 talade ReEgnier med dem, och sedan Canrobert gifvit afslag, förklarade sig Bourbaki villig att resa. Bazaine gaf icke Bourbaki någon skriftlig instruktion, utan åtnöjde sig med att vid afskedet säga till honom: Ni skall gifva kejsarinnan en skildring af armönsg moraliska och militära situation i Metz och skaffa en underrättelse om regentskapets ställning i politiskt och diplomatiskt hänseende; om den af kejsaren tillsatta rege ringen icke längre är till, skall ni bedja kejsarinnan, att hon löser oss från vår ed Då Bourbaki ville betrygga sitt goda namn som officer, gaf Bazaine honom emellertid en skriftlig förklaring, att han , lemnade Metz på kejsarinnans uttryckliga ön skan och med general-en-chefs bemyndigande. Några luxembourgska läkare hade vid början af kriget begifvit sig till Metz för att vårda de franska sårade Regnier öfverlemnade ett bref från den storhertigliga regeringen, i hvilket hon an höll, att dessa läkare måtte få återvända hem, och han underrättade Bazaine om, ati det tyska nufvudqvarteret icke skulle mot ätta sig deras afresa. Då mörkret inbru tit, afreste Bourbaki tillsammans med dessa läkare, iklädd civil drägt och med ett pass af Regnier. Emellertid ankommo inga un derrättelser från generalen, oaktadt det var öfverenskommet, att han skulle skrifva til ett ställe, hvarifrån pålitliga personer skulle föra brefven till Bazaine. En af de först: dagarne i Oktober erhöll Bazaine följande not från tyska hufvudqvarteret: I enlig het med H. K. höghets order svarade stabs chefen på hr Råegniers anhållan om tillå telse att få begifva sig till Metz, för at förmå någon kommenderande general at öfvertaga en politisk mission, att man icke skulle lägga något hinderi vägen för ifråga varande generals resa. Men det fölle a sig sjelf, att denne general icke kunde få återvända så länge belägringen varade. De ålades hr Regnier att göra vederbörande gene ral bekant med här anförda vilkor, innan der senare beslöt sig att företaga resan. H. K H. blef derför mycket öfverraskad, då gene ralen från ett neutralt territorium fram. stälde en förfrågan om, huruvida han kunde få återvända till Metz. Denna anhållan ha: blifvit tillstäld H. M., men något svar derå har ännu icke ingått; men generalen hal sedermera tillkännagifvit, att han icke längr vill vänta på det beslut, som han i dett: hänseende begärt. Bazaine var helt vct hållet obekant med detta vilkor och had uppmanat Bourbaki att återkomma så snar som möjligt. Den 29 September tillstälde general Stiehl, prins Friedrich Carls stabs chef, Bazaine följande depesch, som icke var undertecknad: Ferrigres, den 28 Sep tember: Vill marskalk Bazaine med at seende på öfverlemnandet af den armå som befinner sig vid Metz, gå in på de vilkor, som hr Röegnier stipulerar, då han håller sig inom de instruktioner, som ban får af hr marskalken? Härpå svarade Bazaine samma dag, den 29 September: Hr general! Till svar på det bref, hvar. med ni i morgse hedrade mig, meddelar jag er härmed ofördröjligen, att jag icke obe tingadt kan svara jakande på den fråga som hans excellens grefve von Bismarck har ställt till mig. Jag känner alldeles icke hr Råegnier, som har infunnit sig hos mig med den förklaringen, att hr von Bismarck hade gifvit honom ett lejdebref och han var hennes majestät kejsarinnans sändebud utar skriftlig fullmakt. Hr Råegnier lät mig veta. att det stod mig fritt att sända antingen