Aftonbladet – 4 maj 1872, sida 3

Valda med arsteaac på KONStenS OCH SloJdeRS behof af förebilder och ledning af hvarje handa slag, och således liksom en del handböcker i dithörande ämnen af väsentligt sammanhang med samlingen i hennes helhet. Den jemförelsevis märkligaste gruppen utgör den egentliga konstindustriafdelningen, som i afseende på föremålens antal och värde kan täfla med flertalet af utlandets offentliga mus6er för arbetets historia. Bland dennas mest betecknande afdelningar framhålla vi: handtverksskråens välkommor och öfriga tillhörigheter, en samling af högsta vigt. för historien om våra handtverks utveckling och öden; vidare konstmöblerna, de musikaliskä, matematiska och astronomiska instrumenten jemte ur, hvilka i antal kunna täfla !. med alla berömda samlingar i utlandet, del ceramiska föremålen (öfver 3000 nummer), :! hvilkas rikedom på vackra och omvexlandej: exemplar från urtiden nästan intill våra da-: gar är rent af häpnadsväckande, emaljerne,j: arbeten i ädla metaller, som icke blott representera stora kapital, utan än större fo: der af smak och konstskicklighet, solfj drarne (ensamt de öfver 250 nummer) samt väggbonaderna, bland hvilka några omgångar af utmärkt gobelins väcka åskådarens lifligaste beundran och representera kapital af tusentals riksdaler. Högst betydande är äfven samlingarne af vapen och tortyrredskap (1300 nummer), oljemålningar (nära 1000 nummer), miniatyrer, aqvareller ochl: dylikt (öfver 1000 nummer), handteckningar (10,000 nummer), gravyrer (17,000 nummer) 0. 8. V., de kyrkliga föremålen, mynt och medaljer m. m. m. m. Och nästan intet föremål af dessa tusental kan man frånkänna all betydelse, när man nemligen skärskådar dem, icke från en ensidig liebhabers eller en öfverförfinad konstkännares synpunkt, utan såsom smålänkar i den ofantliga kedja af alster och tankar som förbinder vår egen odling med den som tillhörde stenålderns menniskor och urtidens historiska folkslag. Det är också särdeles glädjande att se huru tanken att bevara denna dyrbara samling åt vårt land och lägga henne till grund för ett konstoch slöjdmuseum vunnit gen-t klang hos den mängd enskilde och förenin-y gar, till hvilka egaren vändt sig för attin-g hemta deras omdöme 2). De förste som ytt7 rat sig i frågan äro 17 medlemmar af sven-a ska fornminnesföreningen, hvilka besett sam-a 1 8 ( lingarne så väl i staden som å Byströms villa samt i Juli 1870 öfver dem afgifvit ett kortfattadt omdöme, der bland annat framhålles vigten för Sverige att ega samlingen, på grund af hennes många svenska före-t mål och minnen, samt behofvet af ett mu-Y seum för slöjd. Den arbetande klassens höjande i andligt och lekamligt hänseende,q yttras det, utgör en af de vigtigaste frå-ly gorna för vårt land under den närmaste fram-)s tiden; och arbetarens grundliga undervisning ! i sitt yrke, hvilken är ett af de hufvudsak-!7 ligaste medlen för denna lyftning, förutsät-!; ter tillfälle för honom att få en öfversigt!F af sin industris historia och vunna utveck-in ling samt att i enskildheter studera dessjk alster. Vi tro derföre att bildandet af ettt sådant museum, som det vi här åsyfta, inom en ej aflägsen tid kommer att i Sverige på fullt allvar ifrågasättas. 0 Sannolikt uppmuntrad af det sålunda er-1o hällna omdömet, vände sig hr Hammer un-n der hösten 1870 till flere offentliga och enskilda samfund och föreningar, med anhållan om att de ville taga hans samling iln skärskådande och yttra sig öfver hennes d lämplighet för slöjdoch konstundervisningen. Atskilliga af dessa, såsom akademien 1 för de fria konsterna, slöjdskolans i Stock-): holm styrelse och handtverksföreningen, af-ly gåfvo intet officielt svar härå, de båda först-st nämnda antagligen af det skäl, att de ickeb genom ett afgifvet omdöme skulle binda sig, ä i händelse, såsom ock nu inträffat, deras9 yttrande skulle infordras af kongl. ecklesiastikdepartementet. Den första åter, som ti lemnade något utlåtande, var Stockholms ar-w betareförening, hvilken i en skrifvelse aflm Januari 1871 genom 14 utsedda ombud ut-j talar sig öfver arbetarens behof af undervisningsmateriel, förklarar samlingen aflj allra största gagn för den inhemska indu1 strien samt slutligen uttalar den önskan,sh att hon måtte genom åtgöranden från så väld statens som hr Hammers sida, kunna läggas ad ill grund för ett sådant musenm som dett; komiterade i sin skrifvelse vidlyftigt för-lp, s n st 50 it U fa 15 a 1 ordat. Det ojemförligt vigtigaste och mest omfattande utlåtandet erhöll samlingens egare från svenska slöjdföreningen, dit han äfven p med en inlaga vände sig i Nov. 1870. Slöjd-1 föreningen uppdrog genom skrifvelse af den 7 Dec. s. å. åt en af 17 personer sammansatt komite att afgifva utlåtande angående!l: tt eventuelt inköp för statens räkning af h samlingen. Denna komit6 delade sig i femy, sektioner, hvilka sins emellan fördelade de loc lika hufvudgrupperna till granskning. Öfver vi var och en af dessa afgåfvos särskilda ytt-O randen, och slutligen har komiten i sin helbe et sammanfattat dessa till ett slutomdömel, ver hela samlingen och hennes lämplighet al r undervisningen i slöjder. Vi kunna icke lsj r fullständigt redogöra för det vidlyftiga ;etänkandet, som i tryck utgör ett helt ark 539 ch noggrannt genomgår felen och förtjen-?S terna hos de många olika afdelningarne. Deremot tillåta vi oss att anföra komitera-st les slutord, då de, uttalade af sådana män, vi öra lägga en betydlig tyngd i vågskålen.s Je lyda: Som allmänt resultat af denna granskning, ch såsom konklusion af de i de särskilda ektionernas utlåtanden gifna premisserna, ror komitån sig böra uttala följande slutmdöme. Anseende nyttan och vigten för Sveriges! rbetande klasser af ett museum för konstlg ch industri — i likhet med de institutioner ästan alla länder i Europa under senare rtionden funnit nödiga och med stora upp-lö ffringar inrättat (South-Kensington-Museum, sterreichisches Museum fär Kunst und ;ewerbe m. fi.) — såsom en så gifven sak, att lerom ej behöfver ordas, skall komiten enlast påpeka, att en så god och rikhaltig srundstomme till ett dylikt museum, som hr lammers samlingar ha att erbjuda, trots eras ej alltid oväsentliga brister, troligen ör all framtid torde blifva omöjlig att erålla, just på grund af den ifver, hvarmed la andra stater nu uppsöka och med höga riser betala dylika alster, till belysning af rbetets historia, samt att det följaktligen f detta skäl och på grund af de dyrbara, ent fosterländskt-historiska föremål, hvilka, nsamt för vårt land af högt värde, finnas dessa samlingar, vore en för alla tider ersättlig förlust, om de ginge förlorade ör vårt fosterland, af hvars odlingshistoria le gifva en så lefvande framställning. Särskildt anhåller komiten få fästa uppnärksamhet dervid, att dessa samlingar äro å rikhaltiga, att en flersidig användning af lem med fördel låter sig tänka. På samma sång nemligen som den rent konstindustriella ch vapenafdelningen utgöra en förträfflig ;rundval för ett museum till studiet af handtrerkets historia, skulle åter andra delar afli amlingarng med stor fördel kunna använnde os FRA MR RA