Aftonbladet – 2 maj 1872, sida 2

JTIIAI EVA VELAÄMU VASA EMME Ma, ss ss ör dervarande regering framlägga let tyska -abinettets vilkor och förslag. Från Bruxel es telegraferades den 27 April följande ansående denra fråga: Enligt Echo du Lnuxemourg har furst Bismarck under öfverläggingarne om jernvägarne frambållit, att storwertigdömet ÖLuxembourg vore i fara att unler ett framtida krig mellan Tyskland och Frankrike blifva annekteradt utaf den even: uelle segraren. I betraktande häraf har den uxembourgska regeringen afslutit en konvention, enligt hvilken Tyskland för en tidrymd af 40 år öfvertager ledningen af det luxembourgska jernvägs-, postoch telegrafväsendet; tillika fortfar storhertigdömet att tillhöra den tyska tullföreningen. För de ifrågavarande jernvägslinierna gäller dei Iuxembourgska jernvägslagen. Bismarck bar sålunda under jemförelsevis kort tidrymd åstadkommit Luxembourgs införlifvande i det tyska kommunikationsoch tullsystemet. För den strategiska förbindelsen mellan Metz och Rhenpreussen är denna fråga af stor vigt. De londonska sektionerna af Internationale hade den 20 i förra månaden ett sammanträde under Carl Marxs presidium. En af sekreterarne uppläste en temligen utförlig berättelse om samfundets nuvarande tillstånd i olika delar af Europa. De nye anhängarne tillhöra nästan alla Tyskland, Frankrike, Spanien och Italien. Engelsmännen befinna sig i inoriteten; Den för icke längesedan i Frankrike antagna lagen mot personer som ansluta sig till samfundet hade medfört de sorgligaste resultat. I destörre franska städerna ha emellertid omkring 1700 arbetare anmält sig till inträde isamfundet. Af detta antal ha Toulouse och Lyon lemnat ungefär hälften. Enligt berättelsen utgör antalet af medlemmar i Europa 240,000 och i Amerika omkring 18,000. Afdelningarnä i Berlin, Paris, Lyon och Wien, som voro oense med wentralkomiten i Fonden ha nu åter anslutit sig till dehsarmmä; V id detta sammanträde antogos flere vigtiga be stämmelser. Det blef t. ex. rorvjudet för Internationalss medlemmar att i händelså ar krig laga tljenst I dö böropeiska armeerna äfvensom att blanda sig i något slägs poltisk rörelse, som icke har en rent social karäk? ter. De af medlemmarne, som voro frimurare, uppfordrades att upphöra med att besöka Jogerna: De särskilda afdelningarna få hädaneiter icko fottå något afsörände besint atan att det förut varit förelagåt behtralkö: miten i London och blifvit gilladt af dennå. Hvarje sektion skall för hvar vecka insända en detaljerad rapport till centralkomiten angående allt, som står i samband med samfundets tillvaro; Namneii på de medlemmar, som blifvit uteslilnä På grund af dåligt uppförande, skola uppgifvas för alla söktioz ner, och en gång uteslutna personer skolå aldrig mera få inträde i samfundet. En belgisk arbetare yttrade sig om kolgrufarbetarnes sorgliga ställning och anhöll att tå fästa centralkomitöns uppmärksamhet på, att de despotiske egarne Vunnu änsenliga rikedomar, men endast gåfve arbetarne ei mycket knapp dagspenning, som icke stod i något förhållande till det stränga arbetet. Carl Marx svarade, att han redan en lång. tid hade sysselsatt sig med grufarbetarnes ställning och att han sökte uttänka några medel att förbättra den. Han tillade, att det ännu icke lyckats honom att lösa denna uppgift, och att eti arbetsinställning för närvarande skulle vara olämplig. När ögonblicket var inne, skulle signal gifvas från Tondoh; och erufarbetarne i olika länder skola då samtidigt komma fram med sina fördringar. Segern skall blifva så mycket lättare, som de nästan alla höra till Inter: nationale. Sammanträdet räckte omkring 5 timmar och ett nytt utsattes till den 5 Maj. Protokollet öfver mötet skulle meddelas alla TI sektioner, hvilka då få framställa de av märkningar; de kunna finna sig befogade latt görå. Vi ha förut efter de utlätidska tidnin garna meddelat några redogörelser för ärhätare-rörelsen inom Englands jordbruksdistriktör, På det att våra lläsare lättare må kunna göra sig en före: I ställning om tillståndet bland dessa arbetaröbefolkningar och orsakerna till i fråga varande rörelse, meddela vi följande intresI santa artikel ur Memorial Diplomatique: På kontinenten har man endast en ytlig T kännedom om England, och hvad man alls icke kännef, är tillståndet på landsbygden, den engelske landtmanneiis stöllbing: Den I engelske landtmannen, vi säga det ttan ere Rn är den slöaste i hela vestra Europå. häng ahbiagtsdrag finns icke det minsta luttryck. Han här icke tagit någon del i menniskoslägtets utveckling. Hans tillstånd lär en skandal i fysiskt såväl som moraliskt hänseende. Till detta vackra resultat lar midt i nittonde århundradet den oligarkiska !regeringen och det berömdå representativa Istyrelsesättet kommit; De af våra läsare, Isom till äfventyrs tro att vi öfverdrifva, torde erinra sig från expositionen år 1855 de der engelske herdarne, som sktille ha tillsytr 5fver de utställda boskapskreaturen på engelska afdelningen; desse voro medborgare i det stolta Ålblon I Vi vilja först undersöka åkerbrukets tillstånd i det före nåde konungariket. På en yta af tillsam mans 70 milllonr aeres utgöres 25 millioner — mer än en tredjedel — af betesmark ; 26 millioner äro ouppodlade, och endast 18 millioner äro odlade för att förse 28 millioner invånare med lifsmedel. På detta sätt förfar man med den jord, som tillhör en nation, af hvilken en del endast genom att uppröja jord vid antipoderna kan undgå hungersnöd och död, År 1770 var de tre konungarikenas jord fördelad på 250,000 godsegare; år 1851 egdes den endast af 30,000. Desse godssgares årliga inkomster beräknas till 150 millioner pund d. v. s. tre milliarder sjuhundråfemtio millioner francs eller i megeltal 125,000 francs på hvarje godsegare. Det njå åkerbrukssystemet har infört på landsbygden saminä organisation, samma Hel och samma elände som det industriella arbetet medför i städerna. Den större landtbrukaren är en kapitalist, som tillgodogör sig tusentals acres, hvilka förut varit fördelade på en mängd farms, inom hvilka faa an u8d3aRnda NH är jardblrnks