Aftonbladet – 2 maj 1872, sida 2

7vH LILISLANU, IUVALL UGL KBL ITLVLv, UVPVYY IL I äl icker man dess Sjelfaktning och sjelftillit, !m h desto osmakligare och outlärdligare blir !o tt öfverdrifna regerande, som har belamvt alla våra sociala förhållanden och hvilet, förutom den uppenbara strid, hvari inna olämpa står till vårt författningsvän och anda, medför den för hvarje sam-l3 ille stora olyckan, ätt det väcker split och isstroende mellan de olika medborgarelassernä, Här ha således dessa ord förått förskaffa sig gehör, men på det andra mrådet — individens samvetsfrihet — der eras berättigande borde synas dubbelt starkt ch klart, bar icke det tänkösätt, som dikrade dem, ännu kunnat segra. Hvad för frigt odelsthingets sålunda fattade beslut m skoldirektörstjensternas afskaffande anår, så antages det äfven skola få majorist i lagthinget, hvaremot det är sannolikt, tt det icke skall erhålla kongl. sanktion. ill och med bländ dem, som äro betägna tt ansläta sig till odelsthingets beslut, finas kanske icke få, som i sjelfva verket cke skulle taga sig så nära af, att dess erkställande sålunda blifvit uppskjutet nåon tid, då nemligen de förhandlingar, som u ha förefallit, åtminstone måste antagas kola innehålla ei allvarlig maning för Veörbörande att söka tillgodogöra institutiojen på ett med hennes ursprungliga ändanål mer öfverensstämmande sätt än som hitills varit händelsen. I synnerhetien rikting torde de åsigter, som vid detta tillfälle ittalats inom representationen, i detta alfseende verka lyelkligt, 5å iramt icke regeingen blott inskränker sig till det rent nesativa arbetet att förvägra lagen sanktion och dermed låter hela saken få bero. När lessa tjenster år 1860 inrättades, anmärktes det uttryckligen, att ett af syitemålen var att åstadkomma en gagnelig motvigt mot let starka inflytande, som hittills utöfvats på folkskolan af hennös prösterlige tillsy: ningsmän — sockenprest, prost och biskop — och hvilket alltför ensidigt hade gifvit henne prägeln af uteslutande en religionsskola. Men då derefter tjensterna skulle tillsättas, valde regeringen deras innehafvare uteslutande bland teologerne, hvaraf följden naturligtvis måste bli, att det åsyitade ändamålet på denna punkt icke uppnåddes. Mycket af det missnöje med skoldirektörsinstitutionen, söm nu har föranledt beslutet om hennes successiva indragning, förskrifver sig utan tvifvel från den bedragna förväntan, man varit utsatt för, och stt af de bästå medlen att Höja förtfoendet till henne vore att vid tjensternas tillsättande låta den ursprungliga afsigten göra sig gällande, Jag nämnde här ofvan, att det icke var så sällan, man hade exempel på de praktiska olägenheterna af den sammanblaiidting af statens och kyrkans ängelägenheter, som både de jure och de facto finnes hos oss. Ett af de fält, der detta oftast framträder, är, då det gäller det kyrkliga äktenskapet, hyilket är påbjudet såsom en borgerlig nödvändighet, men hvilket många prester göra svårighet vid att låta försiggå, när det är fråga om vigsel af frånskilda, hvilkås föregående skiljsmessoskäl staten, men deremot icke kyrkan tillerkänner giltighet. Nyligen har en dylik konflikt uppstått på ett annat område, der sådant mer sällan brukar ega rum, hemligen beträffande den tvungna konfirmationen. En prest har lyst betänkligheter ätt konfirmera öch således till inyldig medlem af statskyrkån upptaga en yngling, om hvilken presten trodde sig ha skäl att antaga, att han icke helt och hället instämde i den tolkning af kyrkans bekännelse, som presten betraktade såsom den, officiella. I fråga varande konfrmahd och hans föräldrar gåfvo till känna för presten, att det vär deras vilja att uppfylla den norska statskyrkans bevisligen lagliga anspråk i afseende på den tvungna konfirmationen, hvaremot de på sin sida trodde sig kunna fordra, att de fritogos från all ytterligare inblandning äf statskyrkan eller hennes prester i den här i fråga varande saken. Presten å sin sida stod fast vid, att han icke uppfattade sitt kall beträffande konfirmanderne sålunda, att han blott hade att teddeia dem ett visst kuhskapsmått, utan äfven måste efter förmåga sörja för, att kunskapen om den kristliga sanningen blefve förvärfvad i hjerta och lif, derföre också fästa afseende på de hin: der (hos föräldrarne), han härutinnan kunde befara, öch i det hela arbeta på att den bekännelse, som aflägges på konfirmationsdagen och hvarigenom barnet upptages såsom myndig medlem i den lutherska kyrkans samfund, verkligen bli? Ett uttryck för barnets kristliga, med församlingens öfverensståmmande tro. Den i fråga varande konfirmandens far har drågit saken inför offent: lighetens doinstol icen vidlyftig, i dessa dagar utkommen broschyr med titeln: Personelkapellan J. G. Bloms angrepp mot forstmester Barths kristna tro i anledning af hans sons konfirmation, utgifven af I. B, Barth. Sjelfva boken är temligen konfust skrifven och icke synnerligen egnhad att väcka någon ovilkorlig sympati för den verldsliga parten; men det fall, soin den skildrar, har I alla händelser sitt intresse såsom ett exempel på de svårigheter, som kunna uppstå derigenom, att staten ålägger bestämda förpligtelser rörande den enskildes troslif — svårigheter, som ätt tyckes böra ligga lika mycket i kyrkans som i statens intresse att aflägsna genom att lossa litet på de strama band, som nu sammanbinda dessa två institutioner. Efter denna digreseion vill jag återvända till storthinget för att nämna, att detta i går utan debatt och enhälligt begrafde ett af Jaabek väckt grundlagsförslag om införande af direkta val. Förslaget innehöll två alternativer, af hvilka det ena bestämde, att val till storthinget hädanefter skulle försiggå omedelbart af de röstberättigade, i stället för såsom nu genom elektorer, under det att det andra förlänade de särskilda valkretsarne eller delar af dessa rättighet att begagna ett sådant valsätt, i fall flertalet af de röstberättigade önskade det — det senare således närmast enligt den i den svenska riksdagsordningens 3 16 gifna förebilden. Konstitutionsutskottet hade — hufvudsakligen på grund af förslagets formella brister, hvilka gjorde dess antagande omöjligt — afstyrkt bifall till detsamma. Om dess realitet MM DA Im 4 HA Oo HA MAA Dm 3 Mss wewm