Aftonbladet – 1 maj 1872, sida 3

Jag påstår mig visst inte vara som en af de der fina kammarjungfrumamsellerna, fortfor Susanna, som knappt tycktes hört honom, och jag säger inte annat än att min fröken, då hon nu blir en förnäm fru och skall fara till kungens hof i London, behöfver den som är skickligare att kläda hår och allt sådant än hvad jag är. Allt detta begrep jag på förhand och jag var nöjd dermed. Men då nådig frun sade till mig just nyss, medan vi höllo på att mäta de hvita sidenbanden till rosetter: Du kan alltid få komma tillbaka hit igen, Susanna, om de ej framdeles skulle behöfva dig vid Beechhurst Dene, så tyckte jag att mina ben inte ville bära mig. Derför ville jag bara fråga, för att få saken klar för mig, hvad jag får för plats, fortfor hon med mycken ifver. Se, jag skall säga, att det var en helt annan tjenst vid Beechhurst Dene, som jag har just gjort mig säker på. Det har visst inte varit min mening. kära Sanna, sade May helt förvånad, att afskeda dig. Mvad är det för en annan tjenst, som du gjort räkning på ? Hå, kors! det kan ni väl förstå, miss May. Jag tänkte få bli sköterska. Sköterska! upprepade May utan att begripa hennes mening. Ja, barnsköterska, förstås, när de små komma. May stirrade alldeles häpen på henne för en minut; derpå öfvergötos hennes kindei af djup rodnad. Så löjligt du talar, Susannal! Löjligt! upprepade Susanna Cole, son också blef eldröd, ehuru af vrede. Hvac är det för löjligt deri? Jag har skött er miss May; jag har skött master Tom, här Det skulle vara rent af en orättvisa, om jag inte fick sköta edra barn också.