Aftonbladet – 1 maj 1872, sida 3

gröna. Och menuiskan — denna höglörnäma varelse, hvilken snarare älskar att betrakta sig såsom naturens herre än som hennes ädlaste barn — i dag känner hen dock detta sitt barnaskap, då en ny lifskraft genomströmmar hennes ådror, på samma gång hon erfar en viss säll domning i sina leder. Hon känner sig, såsom en deltagare i naturens utvecklingsarbete, på en gång upp: rymd och matt, och just åerför är det hon älskar att genom lungor och strupe dricka märg i benen. Ingenting är nytt under solen, sade den vise konungen, och i viss mening hade han nog rätt. Under de i oändlighet vexlande formerna förblir sjelfva lifsinnehållet evigt det samma Samma glädje öfver solens stigande kraft, samma vårkänslor, som lifvade våra fäder, värma oss i dag, men dd taga sig ett annat uttryck, I fordna dagar tände man Walborgsmässoeldar och sjöng Maj i by. Den senare seden åtminstone är nu aflagd och, der den förra ännu brukas, är det blott såsom en tradition från fordna tider, om hvårs ursprung man sväfvar i ovisshet, Vårt sätt att fira Maj består uti att gå eller åka ut i det fria, dels för att visa våra vårkostymer, dels för att fukta vår aska. För oss stockholmare är begreppet första Maj sedan långt tillbaka sammanvuxet mod Djurgården och, huru många herrliga platser än finnas i Stockholms omgifningar, på ingen annan kunna vi dock fira vår första Majdag. Men hvilken skilnad är det icke mellan den Djurgård, om hvilken Bellman för snart hundra är sedan sjöng: ken Om denna par Rår kärleks Och en och den, till hvilken vi i dag med ångslupar eller eleganta åkdon styra vår färd? Visserligen är Djurgården ännu kunglig, såsom det heter, men han är likväl sönderskiftad i många lotter åt enskilda, som här byggt sig hyddor, föga liknande t. ex. det gamla Gröna Lund, och kärleksmonarkens välde torde vara nästan fullkomligt undanträngdt af vinets gud. Och folklifvet sedan! Om i fordna dagar de högre klasserna besökte denna parken, så var det för att se och roa sig åt de lägres lif och lekar i Djurgårdsekarnas skugga. I dag är det nästan tvärtom. Det egentliga folklifvet är hardt när utdödt, och den skugga deraf, som finnes qvar, består i en gapande beundran från de tarfligare klassernas sida af den lyx i toaletter och ekipager, som de bättre lottade utveckla. Första Maj är knäppt mera en folklifvets, utan snarare en hyrkuskarnes högtidsdag. Det veta nog också hyrkuskdrängarne, som till i dag förberedt en storartad strike. Skulle denna rysligt tillämnade plan förverkligas, skulle måhända Djurgården i dag komma att framvisa en annan fysiognomi än under många föregående år, Kanske skulle der åter kunna utvecklas något folklif, och åtminstone vi skulle ej gråta deråt. Dock — huru det än må gå, skola vi väl träffas derute, vare sig i Hasselbackens trädgård, på Novillas eller Bellmansros verandor, eller i anspråkslös krets i en backe samlade kring matsäckskorgen såsom centrum., Och hvilken prägel festen än må bära af skrytsam flärd och lyx å de stores sida samt afundsam eller naiv beundran hos de små, skall väl dock vårt hufvudmål vara att glädjas och gifva ett fritt men höfviskt uttryck åt våra vårkänslor. Den, som skapat Djurgårdsparken, har visserligen gjort det lika mycket för de små som för de stora, och inbjuder alla att njuta al de herrligaste Guds gäfvor som utströs: under den mest leende himmel. Våren och barndomen höra tillhopa: må vi derför i dag känna oss såsom barn i naturens rike, må vårt jubel blanda sig med fåglarnes sånger, och må vår glädje vara sådan, att han ej oskärar den frid och fröjd, som på vårens högtidsdag bör utgöra vär eniga stämning! EEYPENTNESE STEN sjöfarten. (Telegram till Aftonbladet.) GEFLE den 1 Maj, kl. 2,5 e. m. Löfstanebäten var i går äter ute och fann å