Aftonbladet – 30 april 1872, sida 3

FINLAND, I anledöulög af det kejserliga reskriptet till svar på presspetitionen, anställer Wiborgs Tidning följande betraktelser: De mindre vigtiga och genomgripande frågor, som under senaste dagar behandlats af ständerna, hafva alla för ögonblicket förlorat sitt intresse för det nyss emanerade nådiga reskriptet med anledning af alla fyra ståndens gemensamma petition om lagbunden tryckfrihet. Reskriptet afgifver ej blott i de bestämdaste ord det bestämdaste afslag på petitionen, det låter icke es det aflägsnaste hopp framskymta om en framtida förändring af de nuvarande pressförhållandena och har till och med förebygt möjligheten af dylika petitioners återupprepande. Men reskriptet innehåller, i fall Vi rätt uppfattat dess andemening, något ännu mycket vigtigare än ett blott afslag på anhällan om pressfrihet för tid, som är, och tid, som kommer, det utgör ett uttalande från monarkens sida angående principer, som ligga till grund för hela vårt statsskick och vårt politiska lif. Det utgör en påminnelse om, att regeringen ej är sinnad att frånträda någon af de rättigheter, författningen henne tillerkänner, och att hon derför i frågor, som uteslutande bero på hennes egen pröfning, icke ärnar bifalla till ständernas medverkan. Särskildt nämnes att det förtroende, som regeringen visat genom den nya landtdagsordningens stadfästande, icke upphäfver hennes rätt att ensam bestämma om tiden och äfven sättet för väckande af frågor, som stå I sammanhang med grundlagarna. Vi hafva icke klart för oss, huru den nu pågående landtdagens arbeten med hänseende till flere väckta och till resp. utskott remittsrade petitloner härefter skola gestalta sig, och hvilken inverkan det nådiga reskriptet kommer att på dem utöfva. Attdenbekanta petitionen om en af ständerna antagen budget ohjelpligen fallit, visste man re: dan före reskriptets emåherande, men huru det skall gå med petitionerna i skolfrågan, som uttalat såsom önskningsmål en af regent och ständer samfäldt utarbetad och ga ranterad skollag, har man temligen svårt att säga. Ty å ena sidan förklarar regkriptet, att regeringen förbehåller sig ensam rätt till initiativ i grundlagsfrågor, och till en grundlag ville man ju hafva den föreslagna skollagen, hvarför det är temligen svårt för ständerna att vidhålla sin första uppfattning, men å den andra är det också svårt för ständerna att kullkasta sitt redan nästan enhälligt fattade beslut om en petition i omnämndt syfte. Med stor spänning emotser man derför utvecklingen af de nya situationer, som genom det nådiga reskriptet uppkommit, och den karakter vår landtdag härefter kommer att antaga. Dettordeicke heller alltid blifva så lätt för ständerna i framtiden att afgöra, hvilka frågor ligga inom deras petitionsrätt, då de fiesta ämnen af helst någorlunda vigt på ett eller annat sätt sammanhänga med grundlagarna eller beröra de rättigheter författningen. tilleränner regenten. Det skall derför blifva af djupt intresse att erfara, om några nya örklaringar komma att beträffande denna punkt emanera eller om ständerna med den ledning, det nådiga reskriptet gifver, skola inna en tillfredsställande lösning. Frågan om ett ständerhus väcktes till tals inom bondeståndet vid ett enskildt sammanträde, som ståndets medlemmar höllo i sin plenisal den 20 dennes. Angående nyt tan och nödvändigheten af ett sådant hus var icke mer än en röst rådande. Den lämpligaste utvägen att officielt bringa frågan å bane ansågs vara den, att några af ståndets medlemmar åtoge sig att inkomma till ståndet med ett petitionsförslag i antydt syfte, hvilket enligt 2 51 i landtdagsordningen ännu vore tillåtet. En afståndets medlemmar åtog sig i enlighet härmed att inlemna ett i allmänna ordalag affattadt petitionsmemorial rörande denna sak.