Aftonbladet – 30 april 1872, sida 2

ingen och lofvade att Hiderstödja konstitutionen, lagen och dynastien; Majoriteten, sade han, utgör ett parti, som med friheLong och ordningens tillhjelp skall befästa lynastien. Säågasta instämde i regeringens namn i dessa förklaringår. Han sade, att let allmänna lugnets fiender, maktlösa på aglig väg, hade gripit till upprorsfanän. Familjen, egendomen, religionen äro hotade af demagogien, friheten af reaktionen. Reseringen vill förskaffa aktning åt lagen, och räknar på understöd af majoriteten, Han, Sagasta, går i borgen för ordningen; regeringen har tillräcklig makt för att låta rebellerna känna lagens tyngd. Marskalk Serrano ansluter sig till Bios Rosas och Sagastas förklaringar. Han begär för sig nåson af de farligaste posterna, för att skydda institutionerna. Det borde vara en hederssak för Septemberrevolutionens män att rädda dynastien och friheterna. Mötet upplöste sig tinder ropet: Lefve konungen! Underrättelserna om det carlistiska upproret i Spanien äro ännu osammanhängande och motsägande. Som jernvägsskenor på flere ställen blifvit upprifna och telegraftrådar afskurna samt postgången hindrad, kan man sannolikt icke vänta några närmare underrättelser förr än man får tillgång till några korrespondenser i franska och engelska tidningar, som gifva någon ärmare redogörelse för den verkliga ställningen. Enligt ett telegram från Madrid för 1 går meddelas visserligen officielt att upproret är i aftagande; men detta torde : knappast vara mera att lita på än de många l: officiella rapporterna under de sista dagarne af Isabellas regering om att upproret var nära sitt slut, att det var undertryckt m. m. Insurrektionen sträcker sig äfven till Gamla Castiliet. En earlisttrupp har der blifvit! slagen och skingrad af gensdarmeriet, men tvenne andra trupper återstå. Bin egentliga l härd har emellertid insurrektionen i de baskiska provinserna och Navarra, der flere drabbningar egt rum, i hvilka regeringens trupper tillskrifyva sig segern. Presterskapet tager verksam andel i rörelsen och fanatiserar befolkningen. Hvar tronpretendenten Don Carlos sjelf befinner sig, vet man icke. Enligt någras uppgifter vistas han ännu I Gensve, Enligt andra befinner han sig för närvarande på resor. Nägra vilja veta, att han redan anländt till Spanien och befinner sig hos sina anhängare, hvilkas väpnade styrka säges redan uppgå till 10,060 män. Den spanska regeringen kommer att göra kort process iicd honom om han faller i hennes händer. Det säges nemligen, att han i sådant fall skall blifva ställd för krigsrätt och skjuten. I hela södra Spanien är ännu lugnt. Republikanernes och de radikales chefer ha hållit ett möte för att öfverlägga om hvilken hållning de skola iakt taga. De franske legitimisterne gynna den carlistiska rörelsen, men franska regeringen har vidtagit energiska åtgärder för att hindra allt verksamt understöd åt denna rörelse från Frankrike. De spanske carlistemigranter, som uppehålla sig i Frankrike, söka förgöfyes komma in i Spanien. De anhållas vid gränsen och föras på andra sidan Loire. Några äro redan internerade i Angouleme, bland dem en deputerad vid namn Unzueta Manuel. Don Carlos broder Juan Santa skall äfven ha blifvit anhållen i Frankrike och förd till schweiziska gränsen. —— Dom har nu fallit i målet rörande den beryktade kyrkostölden i Ismail, som gaf anledning till de sista judeförföljelserna i Rumenien. Man tördo erinra sig att gerningsmannen, en viss Silberman, som förat öfvergått från judendomen till grekiskkatolska kyrkan, efter sin arrestering i bör jan sökte kasta misstankar för delaktighet i stölden på fem allmänt aktade Israolitiske invånare i staden, bland dem. rabbinen Brandes, hvilka blott på grund af denna obestyrkta angilvelse likaledes blefvo häktade,l men att han sedermera erkäut sig ensam ha föröfvat gerningen utan att någon annan derom egt vetskap. Oaktadt de fem israeliternes oskuld var fullständigt bevisad, och oaktadt allmänna åklagaren på grund deraf nedlagt anklagelsen mot dem, har nu juryn förklarat dem skyldiga och icke ens erkänt några mildrande omständigheter. På grund af detta af religiös fanatism dikterade, orättvisa utslag, dömer nu domstolen de fem israeliterne — Preissmaun, Baissmann, Haim David, D. Goldschläger och rabbinen Brandes — hvilka redan i flere månader varit inspärrade i ett ohyggligt fängelse och till och med underkastade tortyr, till tre års! svårt fängelse, på samma gång som den verklige gerningsmannen Silbermann dömes till fem års. Några dagar derefter — den 17 April — skulle samma jury fälla utslag i målet rörande de våldsamheter, misshandlingar och plundringar, som i anledning af de rykten, som utspriddes angående i fråga l varande kyrkostöld, föröfvats mot judarne i Vilkov. Resultatet blef att samtliga de anklagade — 29 till antalet — hvilka uppenbart begått de största skändligheter, fullständigt frikändes. Följande dag frikändes likaledes af en jury de personer, som tillställt förföljelsen mot judarne i Kabul. Samma dag ha Tysklands, Österrike-Ungerns, Storbritanniens, Italiens, Frankrikes, . Greklands och Nordamerikas konsuler i Bu-karest inlemnat till rumeniska regeringen en kollektivnot, i hvilken de protestera mot de våldsamheter och förföljelser, som sedan flere år i Rumenien ostraffadt föröfvats mot judarne, äfvensom mot ofvannämnda orättvisa dom, som, när den sammanställes med strafflösheten af nämnda dåd, tydligt nog visar att myndigheterna i detta land icke vilja praktiskt tillämpa grundsatsen om rättvisa för alla utan åtskilnad på trosbekännelse. Händelser, sådana som dessa, måste också i sjelfva verket anses som en skamfläck för den europeiska civilisationen, i fall annars ett land sådant som Rumenien kunde räknas såsom hörande inom denna civilisations råmärken, Konstitutionsutskottet har med anledning af en utaf hr Sv. Nilsson i Andra kamnaren väckt motion tillstyrkt att 2 107 reeringsformen, angående granskning af statsdsnrotokollen mätte erhålla den förändring dm bk re mA nR bd pv MS