Aftonbladet – 29 april 1872, sida 3

Tom rodnade häftigt till, då han i matsalen gick fram till lady Lydia. Hon och hennes adjutant, Dovet, hade hållit rådplägning och kommit till det resultat, att intet annat parti var att taga än att hålla god min i dåligt spel. Mylady gick honom således till mötes med hela handen utsträckt (förr hade hon på sin höjd räckt honom ett finger) och med ett leende på sitt ättikssura ansigte, hvilket förr mötte honom med ett mörkt hot. Vanans makt är stor. Sedan lady Lydia återvändt till frukostbordet, gick Tom till sin forna sidoplats och ämnade taga den, då han fick en lindrig knuff af Gander. Hvad tänker ni på, sir Tom? Der är er plats numera. sDer var högst uppe vid bordet, hvarest den gamle baroneten alltid hade sutit. Tom tvekade ett ögonblick, men gick derpå fram till platsan och tog den, ehuru nästan med en afbedjande blick och medan hans ansigte öfvergjöts af en djup rodnad. Och aldrig, hvarken förr eller senare, påmindes lady Lydia ens af ett ord, en blick, att hans ställning till henne var förändrad. Sir Dene hade rättvist kallat Tom: en verklig gentleman. Först samma eftermiddag återkommo Ardes hem från sin resa. Den första underrät telse, som helsade dem i hemmet, var att sir Dene blifvit död. De kunde knappt tro att det var möjligt; då de reste hade baroneten varit ganska rask. Squiren skickade Mark till Beechhurst Dene, för att af Otto, som han hörde var ditkommen, erhålla noggranna upplysningar, och enligt vanan väntade han otåligt på betjentens äterkomst. May val inne hos sin far och det hade redan börjat skymma på aftonen. Nu kommer Mark, pappa, sade May, då hon hörde fotsteg i förstugan, Han tycks