Aftonbladet – 25 april 1872, sida 2

snart skola träffas på allvar. Tre gånger har det nu upprepats; sista gången den förflutna natten. Menar ni i en dröm? frågade hon tveksamt efter en kort tystnad. Så säger Gander; jag tror inte så. Vare dermed huru som helst — jag träffar honom snart. Nu får jag önska er en god natt, sir, sade hon och neg på sitt stela sätt. Och mycket tackar jag för er godhet, sir, att höra hvad jag hade att säga. Sir Dene steg upp. Stödjande sig mot käppen med venstra handen, räckte han henne den högra. Ni vill ja taga mig i hand, mrs Barber? Och glöm ej hvad jag har sagt rörande er mor: huru jag af allt mitt hjerta har ängrat hvad jag gjorde och huru jag erkänner att jag blifvit straffad. Han höll hennes högra hand en minut i sin utan att tala, men medan han såg på henne med con stadig och sorgsen blick, kände Mary Barber sig ungefär som en fisk på torra landet. Herren gifve eder tröst! hviskade hon. Jag tackar er för en så nedlåtande godhet; och jag hoppas, nådig herre — ifall niinte anser det förmätet att jag säger så — att vi alla skola mötas i himlen. Han släppte hennes hand och vände sig bort med en suck, hvilken snarare ljöd som en snyftning. Gander mötte Mary Barber i trappan. Jag skulle vilja fråga hofmästaren., sade hon med en viss skärpa i rösten, huru i all verlden det är möjligt att ingen haft nog heder i sig för att upplysa sir Dene angående mr Tom? Hvarom då? frågade Gander, Om Emma Geach,