Aftonbladet – 25 april 1872, sida 2

att låta den fortfarande hvila på honom. Han förklarade att han blygdes för denne sin vanbördige sonson och hennes son, och sade rent ut att en så föraktlig skurk säkerligen aldrig hade vandrat på jorden som Jarvis Clanwaring. Om lady Lydia kände dessa förhållanden förut eller icke, kunde sir Dene ej veta; det vissa är, att hvad han sade, syntes slå henne med häpnad. Hennes ansigte antog en spöklik blekhet och modet tycktes verkligen för en stund vara kufvadt. Hon sansade sig likväl snart och bjöd till att disputera uppgifterna, men sir Dene afbröt henne tvärt. Han visste att det som han sagt var sanning. Huru har ni fått höra detta? frågade hon. Han berättade henne Mary Barbers besök och bad henne derefter lemna honom, emedan han måste fortsätta sitt bref. Ar det till Jarvis, ni skrifver, för att förebrå honom ? frågade hon och steg upp. Jag skulle ej vilja trötta mig med att skrifva till honom, svarade sir Dene; jag kan säga dig, Lydia, att brefskrifning inte är någon småsak för mig numera. Skulle jag värda mig om att förebrå honom? Den man, som är i stånd till att handla såsom han, skulle endast skratta åt mina förebråelser. Jag trodde att ni gjorde detta, sade hon höfligare än hon någonsin förut hade yttrat sig alltsedan hon kom till Beechhurst Dene. Jag skrifver till min käre sonson Tom , Jag vill försöka att låta honom veta huru det grämer hans gamle farfar, att han någonsin kunnat tvifla på honom, Sedan han erhållit detta bref, skall han, som jag hoppas, inte dröja en enda timme, men resa natt och dag tills han åter är här. (Forts.)