Aftonbladet – 24 april 1872, sida 3

Den förflutna veckan bekräftade onekligen ett gammalt påstående, som visserligen kunnat någon gång underkastas ett litet tvifvely men som empiriskt visat sig vara en verklig sanning, det nemligen att man kan få för mycket till och med af det goda. Aprilregn är otvifvelaktigt något godt i och för sig, i synnerhet om det kommer på morgonstunden, innan ännu den vackra verlden finner det conune il faut att göra sin promenad, och torget innan promenadtimmen hinner torka upp igen. Då kan man värdera ett Aprilregn och göra det fullkomlig rättvisa, Musik är också något godt, i synnerhet om hon serveras i en elegant salong, präktigt eklärerad och festligt illustrerad af stadens förnämsta skönheter och den verld, i hvilken man helst trifves. Man träffar der idel bekanta, utbyter glada nickningar, förbindliga bugningar och småleenden af kanske ännu intressantare beskaffenhet. Man lyssnar med ena örat på en cavatina ur Ernani, under det andra örat uppfångar en liten förtjusande hviskning om något helt annat. Man gör sina små anmärkningar öfver fru X:s egendomliga sätt att kläda sig eller öfver den nedslagna minen hos fröken Z:s fästman och man skrattar kanska åt en liten chronique pas trop scandaleuse eller åt den der verklige musikvur