Aftonbladet – 24 april 1872, sida 2

hans dåraktiga vantro. Spöken äro bara inbillning, som ni vet, mrs Barber. Med minne af hvad hon sjelf hade erfarit — den väålnad som hon otvifvelaktigt hade sett — var Mary Barbers öfvertygelse helt annorlunda. Och hon var icke den, som skyggade tillbaka för att uttala sir Asigt, äfven till en så förnäm herre som sir Dene Clanwering. Att de aflidnes andar stundom besöka denna verlden, derom är föga tvifvel, nådig herre; men det är ej alla gifvet att se dem. Jag har sett dem och derför kan jag tala som jag gör. det. Jag tror äfven på drömmar, och att de komma till oss som varnande förebud om blifvande händelser. Ja, drömmar, de äro en helt annan sak, medgaf den gamle herrn villigt. Jag har sjelf haft ett par besynnerliga drömmar i mina dagar. Sedan denna lilla inledning var förbi, öfvergick Mary Barber till det ämne, som hade förmått henne att, gå till herrgården, uppysningen att det icke var Tom Clanwaring, nen kaptenen som hade tagit pengarna. Sir Dene, som, enligt gammal favoritvana, hade ned käppen följt konturerna af mönstret på nattan, under han lyssnade, lyfte hastigt pp hufvudet. Säger ni att Jarvis Clanwaring var den om tog dem? utbrast han och såg på henne. Ja, sir. Black försäkrade på dödssängen tt det var han. Och Harry Cole, som jag alade med på hitvägen, bekräftade sanninsen deraf, ty han såg kaptenen stå vid pul-: eten. Hon upprepade derefter, ord för ord, hvad ! åda hade sagt. Nyheten tycktes emellertid ! cke vara någon stor öfverraskning för ba-J: oneten: Ja, ser ni, mrs Barber, den der vanar-1