Aftonbladet – 24 april 1872, sida 2

attning äfven i denna punkt. Då vi för några dagar sedan påpekade någrä vigtiga formfrågor, som förelågo till vfgörande hos riksdagen, omnärnde Vi jemväl den meningsskiljaktighet, som yppat sig lerom, antingen grundlagen medgifver eller pj att gemensam votering skulle ega rum rörande det af en karimare bifallna men af len andra afslagna förslaget om sådan änlring af bevillningsförordningen, att bevillning må påföras jernvägsbolag vid större elier mindre statloner, i stället att nu bevillningen påföres endast der styrelsen har sitt säte, Denna fråga har i dagens sammanträden förevarit i båda kamrarne och blifvit på let sätt afgjord, ätt kämrarne bifallit den af bevillningsutskottet föreslagna voteringspropositionen, till följd hvaraf sålunda gemensam votering kommer att ega rum, Detta beslut fattades i Första kammaren med 66 röster riot 34 och i det Åndrö utan votering. I båda kamrarne föregicks beslutet af ganska långvariga och sakrika öfverläggningar: De, som, I likhet med reseryanterna inom bevillningsutskottet, omtattade den åsigten, att gemensam votering i detta fall ej kunde ega rum, anförde till stöd derför dels det påståendet; att den ifråga varande bestämmelsen icke alsåg sättet för tillämpningen af bevillningens grunder, utan vore blott och bart en reglementarisk bestämmelse, dels ock åtskilliga prejudikater med afssendö på safimä eller Bnahända frå: gors behandling vid fö Fående riksdagar: I detta hänseende anförde frih. af Ugglas, som kunde anses stå i spetsen för dessa åsigters förfäktare, bland annat, att sjelfva den bestämmelse, som det nu är fråga om att ändra, tillkommit vid 1865 års riksdag på grund af tre stånds beslit, öch således då icke behandlades såsom bevillningsfråga, i hvilket fall för beslutet hade fordrats antingen alla fyra ståndens sammanstämmande beslut eller ock frågans afgörande genom förstärkt utskott; Äfven anfördes; att vid nästlidne riksdag hadöe Förstå kattimaären godkänt bevillningsutskottets åsigt, att samma förslag, som nu är å bane, hade förfallit, då kamrarne stannat i skiljaktiga beslut. På deniå sida uppträdde för öfrigt i Första kammaren lirr Bennich; Caspersson och C: Ekman; samt i Andra kammaren hrr Åsker, och Alniquist. Deremot anfördes å motsidan, att då det vore obestridligt, att frågan om taxeringskomit6ernas verksamhet och sättet för taxerinfartied förrättande rörde ssättet för till: lämpning af bevillningens griltider, öch då åter här vore fråga om hvar taxeringen skall förrättas, så måste ock denna fråga anses böra sättet för pevillningserundernas tillämp: ning och alltsåi böra enligt 71 å HH: EF. sf göras genom gemensam votering, der kamrarne stannat i skiljaktiga beslut. Man påpekade ätt, med hänsyn till formen för ärendönas behandling; den gruitdsats genomgår grundlagen, att hvarje irågd, söm fån för: falla, får förfalla; men denna fråga vore af beskaffenhet, att en bestämmelse i ämnet ovilkarligan måste finnas. Vore t.ex. fråga om att utfärda en ny bevillninZsstadga:käte det sig icke göra att lemna oafgjord frågan om sättet hvar och huru jernvägsbolag skola taxeras, utan måste ett beslut derom bringas till ståild! och för den händelse kamrarne stannade i skiljaktiga beslut, kunde dstta endast ske genom gemensam votering. Hvad prejudikaterna anginge, så vore de icke bindande, om det kunde visas att de ej vore öfverehsstämmande med grundlagen, och det hade dessutoiii icke blifvit anfördt något prejudikat derpå, att bevillningsutskottet framlagt voteringsproposition och denna blifvit afslagen. Ett par talare i Första kammaren framhöllo också ganska eftertryckligt det betänkliga prejudikat, som skulle lemnas derigenörn, att main undändrogs sig att deltaga i gemensamma voteringar, der grundlageti ej bestämdt förbjuder sådan votering. Denna sidas åsigter förfäktades i Första kammaren på ett synnerligen klart och öfvertygande sätt af hrr Rydin, v. Gegerfelt, v. Ihrenheim och Lagerstråle samt grefvarne C: G. Mörner och N. G: A: Sparre: I Andra kammar ren tälade på saminä sida lirt Rylander, Kolmodin, Sääf och Falk. Vi kunna, innan vi lemna detta ämne, slutligen icke underlåta att, bland de skäl, som i Första kammaren anfördes mot anställandet af gemensam votering i frågan, påpeka det ganska egendomliga, som framställdes af hr C; Ekman: Han fästade uppmärksamheten på att den fråga, hvarom let handlade, egentligen rörde kommunerna och afsåg enförändring i kommunallagarne. Han ansåg det dock ganska betänkligt att len seden skulle få häfd, att om man önskade en förändring i sådana lagar, i afsende å hvilka det fordras kamrarnes sammanstämmande beslut, man genom att komvinera den med en bevillningsfråga bringar len under gemensam votering för att lät are komma till målet. Af denna anledning unsåg tal., att äfven om man ansåge att rågan i och för sig vore sådan att om den-. samma gemensam votering kunde ega rum, så borde man af nämnda anledning dermed vara ytterst försigtig. Denna så oförbehållsamt framlagda ackommodationsteori vann tvi icke understöd af någon annan alare. Frågan om anslag till folkhögskolor, hvars resultat i Första kammaren i går helt kort mnämndes,. har i dag förevarit I den AnIra, hvarest hon erhöll den lätt förutsedda SR ROSSO REAR TESTAS EGR GSE VERIa