Aftonbladet – 23 april 1872, sida 2

attning af saken som de förut nämnde ta-f1a arne, men yrkade i stället för afslag attly: unkten, med ogillande af det sätt, hvarpå lgl oteringspropositionen — blifvit — framstäld, kulle läggas till handlingarna. så Utskottets förslag fick i grefve G. Posselti n försvarare, hvars oklarhet i tankegången ip ch sjelfmotsägelser i argumentationen icke ynnerligt gagnade dess sak. Med anledning f 85 2 regeringsformen ville han åt ennä grundlag förvärfva större rätt att aföra stridiga frågor än åt R. O. Med ordet tat ansåg han också allt för väl kunna beecknas äfven inkomster, emedan det vore en ålig hushållning att ej beräkna inkomsterna öre utgifterna. (R. F. bestämmer dock utryckligen just en motsatt ordning i 62 2, om lyder: Sedan statsverkets behof blifvit vf statsutskottet uppgifna och af riksdagen oröfyade, ankommer det på riksdagen ätt en notsvarande bevillning sig åtaga.) För öfrigt upplystes man att tal. ansåg mantalspengar för lägsta graden af inkomstskatt, att han ville hafva bort både grundskatter och indelningsverk, samt att han, l, allt sammanlagdt, dock icke var mera på lj det klara med frågan, än att han vid enl, möjligen blifvande gemensam votering skulle , lägga ned sin röst. — Endast på hr Storcförklarade sig vilja stå och falla med honom. Efter diskussionens slut förklarade sig talmannen på grund af 3 61, jemförd med 22 63 och 65 RB. O., förhindrad att framställa pro-l. position å bifall till utskottets förslag, hvil-. ket sedermera af kammaren utan votering j. afslogs. I Andra kammaren syntes det ett ögonblick, som om ingen diskussion i frågan alls skulle uppstå, och talmannen syntes i begrepp att afgifva sin förklaring rörande förslagets grundlagsvidrighet, då i sista stunden frih. Gripenstedt begärde ordet. Det var, sade han, endast den erfarenhet han hade, att det icke tjenade till någonting att söka utreda frågorna, då besluten synas vara på förhand fattade, som förmådde honom att, utan anförande af några skäl, endast inskränka sig till att yrka afslag å det föredragna förslaget till voteringsproposition. Samma yrkande framställdes derefter af hr Ribbing, som likväl temligen utförligt sökte gifva skäl för sin åsigt, att i denna fråga någon gemensam votering ej kunde ega rum. Emot påståendet att bestämmel sen i 69 3 R. F., att frågor angående statens reglerande skola afgöras genom gemensam votering, skulle i detta hänseende komplettera eller upphäfva det tydliga och bestämda stadgandet i 65 3 R. O., att endast om statsutgifter och bevillningar sådan votering skulle ega rum, gjorde tal. samma invändning, som blifvit frawställd i Första kammaren, eller att med statens reglerande förstås endast utgifterna samt beräkningen af inkomsterna, till stöd för hvilken åsigt han framhöll, att då det i 69 2 R.F. heter: antingen statens reglerande eller bevillningens derefter lämpade hela belopp, och således statens reglerande blifvit satt såsom motsats till bevillningen, som ju vore en inkomst, så bevisade detta att man icke afsett att med orden statens reglerande äfven beteckna inkomsterna. För samma åsigt kämpade äfven grefve Sparre och hr Mannerskantz, hvilken sistnämnde anmärkte, att om det skulle anses, att uttrycket statens reglerande i 69 3 R. F. vore tvetydigt, så hänvisade samma 2 alldeles uttryckligen till riksdagsordningen, med afseende på formen lför ärendenas behandling, och der stadgades lalldeles oförtydbart att endast statsutgifter Toch bevillning äro föremål för gemensam I votering. På andra sidan uppträdde deremot till försvar för den åsigten, att gemensam vo-Itering kunde och borde ega rum, hrr grefve I Posse, Key, Sv. Nilsson i Österslöf och I Dufva. Hufvudskälet på denna sida var, att I med statens reglerande ovilkorligen äfven I måste afses inkomsterna, emedan en stat licke kunde regleras utan inkomster. Då diskussionen förklarats slutad, afgat talmannen med synnerligen fast och bestämd -Iröst sin förklaring, att han af de klara och oförtydbara stadgandena i riksdagsordninIgens 22 63 och 65, samt utan afseende på fl tolkningen afett mera mångtydigt stadgande li 69 3 Regeringsformen, funne sig förhin; I drad att framställa proposition på den föreI slagna voteringspropositionen. Sedan denna förklaring blifvit under spänd uppmärksamhet från kammarens och iIde talrika åhörarnes sida afgifven, begär 1 des ordet af grefve Posse, som med en viss t högtidlighet i tonen förklarade, att han, . j v som redan hade gifvit tillkänna sin åsigt om att proposition borde framställas, derför måste rätt djupt beklaga att samma åsigt icke delades af den ärade talmannen. Emel lertid vore han öfvertygad, att den aktning och det förtroende, som hr talmannen i så rikt mått förvärfvat sig under den tid, han ledt kammarens förhandlingar, skulle för: anleda dertill, att kammaren icke ville i ,grundlagsenlig ordning vädja mot hans upp.Ifattning af frågan. Då således tal. för sin del icke ville understödja en sådan åtgärd. skedde det under ett tydligt förklarande. att han det oaktadt vidhöll sin uppfattning Frågan om voteringspropositionens godkän nande hade för öfrigt i och för sig inger praktisk betydelse, sedan, efter hvad son I försports, Första kammaren godkänt dess jtalmans propositionsvägran. Tal. hemställde I derför till den del af kammaren, som an elsåg att gemensam votering borde ega rum a n SS PR ef I ee et . huruvida den icke ville, med vidhållande af sina åsigter, låta vid hr talmannens fram ställning bero. -I Sedan en dylik förklaring äfven blifvi al afgifven af hr Key, uppträdde hr Jöns Pehrs hb laaa arch fäörllanada sim anca dat vara häct