Aftonbladet – 23 april 1872, sida 2

len; rätt musikaliskt och välbekant var det; derför kände Mary Barber också genast igen henne, trots qvällens mörker. Hon ropade åt de ridande att stanna, emedan hon hade något att säga dem, Hå, är det ni; mrs Barber? sade för paktaren. Gud afton, god afton! Är ni ute för att möta er-käresta, Mary Barber? frågade Emma på sitt frispråkiga sätt. Om du vill stiga af, barn, så skall jag säga dig hvad som har händt. Vi få dåse, huruvida du tycker: det vara rätta stunden att föra lättfärdigt prat, svarade Mary Barber. Det låg ett uttryck af högtidligt allvar i hennes röst, som öfverraskade båda hennes åhörare, och miss Emma hoppåde lätt ned på marken från sin dyna. Mary Barber berättade härpå den olyckshändelse, som träffat. Black, och vi äro pligtiga att erkänna, det Emma Geach i samma stund blef allvarsam och visade stort deltagande för Black. Jag hörde sjelf Thaxed säga, då han återlemnade bössan, att hon ej var laddad. sade hon med häftighet. Hvad kunde den karlen mena med det? Ja, så sade äfven Black, svarade Mary Barber, Är han illa skadad? fortfor Emma. Tack skall ni ha, mr Parker, för att ni hjelpte mig hem. Hin ta den der Thaxed! tillade hon och ämnade skynda sig in, Men Mary Barber, som önskade mildra slagets bitterhet också för denna flicka, räckte ut sin hand och hejdade henne, i det ha hviskade att Black var värre än skaad. Väl inte dödligt heller? utbrast Emma, hvars röst blef helt ängslig.