er med afseende på ifrågasatta förändringar den kommunala rösträtten. En ganska långvarig, vid flera tillfällen vikant öfverläggning uppstod med anledning M hr P. Peterssons motionom en underdånig skrifvelse till K. M:t angående upphäfvande af k. kungörelserna den 9 November 1871 och den 19 Januari 1872 om nedsättning i rekrytåldern m. m., hvilken motion blifvit vf kammarens tillfälliga utskott afstyrkt. Diskussionen, som öppnades af motionären, tog genast den vändning, att slutliga utgånsen, som blef motionens bifallande, med 105 röster mot 71, var lätt att förutse. Bland lem, som förfäktade majoritetens åsigt, antecka vi här endast frih. Ericson, hrr Keij, Sv. Nilsson i Österslöf Åke Andersson och Per Nilsson i Espö. De funnoi de nämnde förordningarne ettegenmäktigtvåld motrust-och rotehållarne, hvilket det voro representationens skyldighet att tillbakavisa. Motsidans talare, frih. af Schmidt, hrr Joh. Bergström, Grill, Åstrand, Appeltofft, Mannerskantz, Sahlström och Rundgren, framhöllo det besynnerliga uti att vilja upphäfva beslut, om hvars goda eller dåliga verkningar man ännu saknade all kännedom, Då det för öfrigt vore utom allt tvifvel, att hvarken Första kammaren skulle biträda en sådan skrifvelse, ej heller regeringen vid densamma fästa något afseende, innebure ett beslut i öfverensstämmelse med motionen blott och bart ett onödigt utkastande af en.ny stridshandske. Några af dessa talare beskyllde dessutom hrr S. Nilsson och Keij för inkonseqvens i åsigter, påstående att deras nu fällda yttranden stode i väsentlig strid mot deras uttalanden om samma ärende vid dechargefrågans behandling.