Aftonbladet – 20 april 1872, sida 2

stadganden rörande skyldighet att deltaga i prestgårdsbyggnad, att denna måtte blifva för kommunens medlemmar efter billiga grunder gemensam. Likaledes återremitterades efter en längre, ganska intressant diskussion, men utan vVotering, utskottets betänkande, afstyrkande en af hr Grill väckt motion om utarbetande af en ny grufvestadga. I Andra kammaren började dagens förhandlingar med det konstitutionsutskottets betänkande, som afstyrker hrr Uhrs och Magnis motioner om utsträckning af valrätten till Andra kammaren. Såsom vi här ofvan omtalat, blef detta betänkande sans phrases bifallet af Första kammaren i går afton. I den Andra framkallade det deremot, vi kunna egentligen icke säga en öfverläggning, ty icke mer än en enda talare fällde några ord till försvar för utskottets mening, men en mängd uttalanden i samma syftning som motionärerna, ehuru man ville gå än något mer, än något mindre långt i den riktningen; och resultatet blef, att betänkandet med 114 röster mot 63 återförvisades till utskottet. Med anledning af de yttranden, som under försvarsfrågans behandling fälldes, att det kunde blifva nödvändigt utsträcka valrätten till Andra kammaren för att bryta rustoch rotehållaremotståndet i nämnda fråga, hade man nu på vissa håll sig mycket angeläget att proklamera, att man icke fruktade, utan tvärtom önskade en sådan utsträckning. Man kunde också nu med så mycket mindre risk gå huru långt som helst i denna riktning, sedan genom Första kammarens beslut frågan för denna riksdagsperiod redan hade förfallit. Den demonstration, hvartill man sålunda begagnade frågan, förtager naturligtvis i någon mån verkan af de sifferförhål landen, voteringen utvisar, och hvilka eljest i och för sig skulle kunna betraktas såsom ett anmärkningsvärdt tidstecken. Hr Uhrs motion afsåg att valrätt vid riksdagsmannaval skulle inom den kommun, der han bosatt är, tillkomma hvarje svensk medborgare, som fyllt tjuguett år och ej genom laga kraftvunnet utslag blifvit dömd förlustig medborgerligt förtroende. Hr Magni deremot hade ej gått så långt, utan inskränkt sitt yrkande till den politiska valrättens utsträckande till en hvar i kommunens all-l: männa angelägenheter röstberättigad man. l. Dessa begge motioner hade af utskottet blifvit afstyrkta på den grund, att en genom-l. gripande förändring i en grundlag, som så kort tid egt bestånd, att man ej hunnit inhemta fullständig erfarenhet om dess verkningar, icke borde ifrågakomma, helst det icke blifvit ådagalagdt, att något verkligt behof af rösträttens utsträckning under för handen varande förhållanden förefunnes. Hr Uhr, som efter ärendets föredragning först erhöll ordet, beklagade att utskottet så knapphändigt affärdat en angelägenhet, som så nära berörde grundvilkoret för ett verkligt politiskt lif. Genom att icke lyssna till motionen hade utskottet visat ringaktning icke allenast för enskilda representanters åsigter utan äfven för helalandets. Ty att den allmänna meningen ginge i samma riktning, kunde väl icke af någon förnekas. Eller ville man kanske frånkänna de snart sagdt oräkneliga folkmötenas enhälliga och samstämmande beslut allt värde? Betydde icke petitioner, undertecknade af tusendetal, något? Krafvet på utsträckt valrätt vore enligt tal:s tanke oafvisligt och han önskade derför betänkandets återremitterande, på det utskottet måtte blifva i tillfälle egna frågan den uppmärksamhet, hon så väl förtjenar. I samma syftning uppträdde en mängd talare, af hvilka några äfven antydde vådan af att allt för länge söka undanhålla den stora allmänheten dess rättigheter såsom medborgare. Det vore lagstiftarens skyldighet att söka förekomma allt missnöje och han egde framförallt ej rätt att låta med nödiga lagförändringar anstå till dess ropen derpå blifva alltför högljudda. Hr Wikström trodde särskildt, att kammaren genom bifall till motionerna skulle gifva dödsstöten åt den beskyllning för egennytta, som man på senare tider ansett sig ega rätt att skåda i flertalet af dess beslut. De talare, som för öfrigt yttrade sigisamma riktning, och hvilka viförmoda icke ogerna se att deras votum i frågan kommer till komitenternas kännedom, voro hrr Magni, Englander, C. I. Bengtsson, Törnfelt, Gunnarsson, Forsbeck, Jöns Pehrsson, Joh. Jönsson, Per Nilsson i Kulhult, Hielm, 0. Jönsson i Kungshult, Mankell, Sv, Nilsson i Österslöf, Nordenskiöld, P. Nilsson i Espö, Erik Ersson, Kjellman, Hedin och Liss Olof Larsson. Deremot yrkade hr Sv. Nilsson i Efveröd att kammaren måtte, för att derigenom! afgifva en opinionsyttring, bifalla de begge motionerna, helst som genom återremiss ingenting stode att vinna, sedan Första kammaren redan bifallit betänkandet. För bifall till utskottets förslag yttrade sig endast en talare, nemligen hr Engman, ehuru äfven han af det skäl, att motionerna för närvarande vore betagna all utsigt till framgång. Den k. propositionen rörande försättande på vakans tills vidare af en del af båtsmanshållet i Blekinge har blifvit bifallen af Andra kammaren, likasom förut af den första. Deremot beslöt Andra kammaren med 134 röster mot 23 att här ofvan omförmälda af-. delningskontoret af riksbanken skall förläggas i Luleå, i stället för i Umeå, såsom: Första kammaren heslutit. Oe ou hb MMMM MMMM AA GK Dh te MH ee RA tfn OO PM VR vd et rt ot Som bekant har Manchesterskolan i Eng-) land ofta lagt i dagen sitt missnöje med del; garanti traktater, genom hvilka England S