Aftonbladet – 17 april 1872, sida 3

det öfriga af förslaget, då det icke kunde neka att hvarje medborgare bör bidraga till upprät hållande af de institutioner, staten anser sig val i behof af. Hr Kolmodin förklarade, att den dissenterla af 1860, som hr Walldn omnämnt, långt ifrå vore att anse såsom sådan, utan utgjorde ef lagstiftande i denna syftning ännu ett önsknings mål. Att under väntan derpå antaga sådan stadganden, som med motionen afses, skulle var minst sagdt ett vågspel och skulle ingalunda bi draga att lösa den kyrkliga frågan. Då dess utom statskyrkans grundsats ännu stode qvar hela dess ursprungliga betydelse, borde hvar ocl en, han må nu vara vän af denna kyrka elle icke, väl akta sig för att rubba den. Ej helle kunde det vara nyttigt, om man nödgades från taga folkskolan den religiösa karakter, den fö närvarande eger, och, utan att så skedde, kunde det väl aldrig komma i fråga att åt främmande trosbekännare gifva rätt att ingripa i hennes ange lägenheter, En Jlagstiftnig i sådant syfte, som det af hr Wallden föreslagna skulle innebära ett förlamande slag mot allt framåtskridande på religionsfrih etens område. TI sådant afseende borde man till en början skaffa sig en verklig dissenterlag; sedan kunde det vara tid på at! ordna de kyrkans angelägenheter, som så nära beröra det borgerliga lifvet, att deras ursprung. liga karaktär icke vid första ögonkastet upp: jäckes. Motionärens förslag innebure således en. igt tal:s åsigt ett helt och hållet vilse uppslag ill den stora religiösa frågans lösning och han nåste derför instämma i utskottets afstyrkande vt motionen. Hr Rundgren ansåg, att den siste talaren ledt rågan in på ett område, dit den egentligen icke vörer. Tal. ville i olikhet med honom endast wppebhålla sig vid den del af sjelfva frågan, som unde sägas vara af någon egentlig vigt, nemigen huruvida åt främmande trosbekännare skall nedgifvas rättighet att deltaga i församlingares beslut rörande folkskolan. Motionen hade i lenna del blifvit understödd af tvenne reservaner, hvilka icke kunnat finna ringaste våda i ett ådant medgifvande. Detta sätt att se saken öreföll dock tal. högst besynnerligt, ty man unde väl icke tänka sig någon större motsägelse n den att främmande trosbekännare skulle ega eslutanderätt på statskyrkans stämmor. Då desstom lagstiftningen i detta hänseende så bestämdt fvergått på toleransens sida, vore det icke för rycket begärdt, om de främmande trosbekännarne åsom gengäld derför ådagalade, att de icke ens sina tankar göra anspråk på att få deltaga i e stämmor, der öfverläggningar förekomma, som öra statskyrkans intressen, bland hvilka äfven plkskolans angeltigenheter måste räknas. Tal. instämde derför i utskottets afstyrkande E motionen.