Aftonbladet – 17 april 1872, sida 2

— Husik. Hr Ambrosis soir6istorabörs salen gafs för öfverfylld salong och med förträfflig disposition hos konsertgifvaren. hvars oskattbart herrliga stämma briljerade i åtskilliga nummer af karakteristisk skön het. Då sångarens föredrag till anda och skaplynne på det innerligaste är ett med de kompositioner, han har att tolka, och då så väl tondikten som dess återgifvande i sig afspeglar egendomligheterna hos en rik mu sikalisk nationalitet, blir det helas trollkraft oemotståndlig, och detta allt, som, då det framträder under mindre lyckliga förhållan. den, kan gå spårlöst förbi eller till och med förefalla torftigt, vinner återigen i sin äkta uppenbarelse, i sin sanna och natur liga gestaltning, icke. blott giltighet, utan beundran och hänförelse allestädes i den musikaliskt mottagliga och bildade verlden. Qvartetten ur Rigoletto och sextetten ur Lucie lemnade, såsom ensemblenummer. vid detta tillfälle mycket öfrigt att önska. men tenorpartiet i de två praktstyckena framstod särskilt dess mer till sin fördel I duon ur La Traviatar (4:de akten). un. derstöddes konsertgifvaren värdigt af fröken Hebbe. Detta nummer gjorde sålunda ett djupt och helgjutet intryck, likaså ariorna ur Rossinis Stabat mater och Gounods Faust;, uppenbarande den förra en lifftll bravur, den senare ren, innerlig känsla och begge det omsorgsfulla studium, hvilket raskt och segerrikt fört hr Ambrosi till den artistiska ståndpunkt, han för närvarande innehar, och som, jemförd med hans första uppträdanden i Berns salong eller hans. debut i Trubaduren, omisskännelien visar sig i hög grad aktningsvärd och löftesrik. Efter Faustarian inkallad med