Aftonbladet – 17 april 1872, sida 2

på honom då och inte sedan heller på ganska länge. Nu har han ändå till slut vunnit henne eller skall åtminstone vinna henne om tisdag; men aldrig tror jag väl att en man fått strida så hårdt för att vinna en brud som kaptenen för henne. Och ett helt år, säger ni, att han har sökt få hennes ja? upprepade Emma Geach ännu en gång. Ja, ganska visst, genmälde Susanna. I hemlighet lade han allt ut sina krokar redan förut, men han vågade inte säga något då ännu. Har ni hört, mor, att mr Otto skall bli marskalk, sedan mr Dene inte kan komma ? ; Skall mr Otto bli marskalk? sade den gamla modren. Jag ville önska att vädret blef bättre, Susanna; jag skulle gerna vilja gå till kyrkan för att se vigseln. Der blir nog fullt af folk, svarade Su sanna. Under dessa samtal förflöt aftonen, och då klockan blef åtta, steg Susanna upp för att gå, sedan hon bestämdt förbjudit någondera af bröderne att följa henne. Hon ville alldeles icke att de skulle ut och pulsa i shön midt i natten, förklarade hon; och som hennes vilja alltid hade varit dem en lag, lydde de henne, Harry var tio eller tolf år yngre än hon; Ham nära tjugu. Susanna begaf sig således ensam på väg. Hon hade likväl ej hunnit mera än några famnar, då hon hörde fotsteg af någon,som raskt kom klifvande i snön, I förmodan att någondera af bröderna hade trotsat hennes förbud, vände hon sig-tvärt om med en förebråelse på läpparna. Men det befanns vara Emma Geach. Jag ville fråga er en sak, Susanna Cole, sade hon med hviskande röst; jag hade mina skäl för att ej säga något derinne, Hvap