Aftonbladet – 16 april 1872, sida 2

Harry är lik mor, han, uti att vara höflig emot folk, fortfor Ham, Jag har just lust att inte gå in, sade Susanna, Jag skulle kanske komma att tala sanningen för rent ut. Så skulle jag ändå inte göra l ditt ställe, Susanna; — kom ihåg att det är juldagen. Dessutom rör hennes affär inte dig, Du har ej lidit någon men deraf,z Det vill je låta vara osagdt, genmälde Susanna med skärpa i rösten. Jag hade Tom OClanwaring under min vård i hans barndom, och det kan jag inte lida att hon skulle locka honom på afvägar. Skall hon stanna och dricka t6 med 0ss? Vi kunna väl inte visa henne på dörren, svarade Ham lugnt. Hvarken mor eller Harry skulle kunna förmå sig dertill, Svanna? Rustad till strid, steg Susanna in. Miss Geach såg fullkomligt hemmastadd ut, hade tagit af sig kappan och satt vid elden, pra tande och skrattande med Harry Cole på sitt lätta och fria sätt, Hon var rätt vacker, och det rika, lockiga håret, väl skött och ordnadt, glänste i eldskenet. Sedan Susanna helsat på modren, tog hon af sig kappan och satte sig ned för att laga till t6. Måhända hade nyfikenheten segrat. öfver hennes dygdiga harmj det vissa är att hon utan synnerligt uttryck af förakt nickade åt miss Emma. När kom du hem? frågade Susanna, i det hon räckte den unga qvinnan en kopp. Fredags afton2, svarade Emma hastigt. Jaså. Var det svår öfverresa? Jag har hört att det skall storma förskräckligt på sjön denna tid af året. : Huruvida Emma Geach icke förstod hvad hon menade eller joke ville förstå det, är