Aftonbladet – 16 april 1872, sida 2

ike, som tydligen förbereder sig på att taga l de pprättelse för sitt nederlag, förekomma ålpöå ndra sidan icke sällan, i synnerhet inom lar en franska pressen, häntydningar om möj-lar igheten af en allians mellan Frankrike och löf yssland, hvilken å den senare statens sida lp kulle vara motiverad af de planer mot ryska di stersjöprovinserna, för hvilka man missänker Bisniarck. Det ena såväl som det ndra är hittills åtminstone blott obestyrkta ykten. I fall ryktena om den sistnämnda liansen skulle bekräfta sig, så skulle detta sjelfva verket vara ett förnyande af tralitionerna från freden i Paris år 1815, då Preussens plan, att Lothringen och Elsass ned Strassburg skulle förenas med Tyskand — en plan mot hvilken Frankrike efter sitt förnyade nederlag vid Waterloo! icke kunde sätta något verksamt motstånd — omintetgjordes genom det bestämda motstånlet från Englands och i synnerhet från Rysslands sida. Kejsar Alexander utgick nemligen från den synpunkten, att han till förverkligandet af sin älsklingsplan, nemligen turkarnes fördrifvande från Europa, behöfde ett starkt Frankrike, och han hyste tillika den öfvertygelsen, att Tyskland, om det blefve allt för mäktigt, en gång skulle vända sina vapen mot Ryssland. Han motsatte sig derföre Frankrikes styckande. Förhållandena ha sedan den tiden visserligen mycket förändrat sig. Europa har varit vitne till ett preussisktryskt förbund på det förtrampade Polens bekostnad, och Frankrike har fört Krimkriget. Men likväl finnas anknytningspunkter mellan ställningen 1815 och nu. Öm också för ögonblicket icke något fiendtligt förhållande förefinnes mellan Ryssland och Turkiet, torde likväl de ryska planerna mot sistnämnda rike svårligen kunna anses uppgifna, i synnerhet som dessa planer genom den panslavistiska rörelsen fått en nationel grundval och de slaviska folkstammarne i Turkiet på senare tider städse fästat sina förhoppningar vidl Ryssland. Elsass och Lothringens lösryckande från Frankrike, som man år 18151 lyckades förekomma, har nu egt rum, och Tyskland har blifvit öfvermäktigt. Tidningen Le Frangais yttrade nyligen: Enligt bref, som vi mottagit från Wien och Berlin, växer från dag till dag öfvertygelsen om att Tyskland rustar sig till ett krig mot Ryssland, hvilketskall börja om två eller tre år. Bismarck räknar på Österrikes medverkan i denna strid och har redan lyckats göra denna makt mer och mer beroende af sin vilja. Man har för öfrigt icke i sinnet att utföra ett motstycke till Napoleon I:s fälttåg, utan vill låta det stanna vid besättandet af Rysslands vestra provinser, i hvilka det tyska elementet är starkt representeradt. Man hyser den fasta tron, att ryssarnes nederlag är säkert. Desse ha en visserligen talrik, men föga utbildad armå. Deras bästa generaler äro nästan allesammans tyskar. Det finnes i Leipzig icke en enda tysk-rysk ordbok, ty alla äro uppköpta för hären. 1 de preussiska militärskolorna studeras nu planen till ett infall i Ryssland, likasom man förut sysselsatte sig med planen till ett inryckande i Frankrike. Om Bismarck söker närma sig till Italien, så är det blott derföre, att han vill förmå denna makt att hålla Frankrike i schack under ett krig sådant som det nu nämnda. Hvad England angår, så vill han med nordamerikanska Förenta Staternas tillhjelp hålla det i tygeln. Vår diplomati borde åtminstone skänka de förhållanden, vi här påpekat, någon uppmärksamhet. Vi I kunna väl icke fästa någon synnerlig vigt vid dessa och dylika yttranden i en del franska tidningar, men ha dock velat anföra dem, emedan Kölnische Zeitung bemöter dem i en mycket häftig artikel. Generalrådet i departementet Eure (samma departement, i hvilket den bekante JanI vier de la Motte var prefekt) har på herTtigens af Broglie förslag antagit en dagordning, hvarigenom användandet af fingeI gerade invisningar ogillades, hvarjemte beI slöts att man för framtiden icke skulle komma latt begagna sådana. Dagordningen antogs lenhälligt. Äfven Pouyer-Quertier, hvilken som bekant under de la Motteska rättegånIgen försvarade dylika invisningar, röstade -Iför denna dagordning. Preussiska regeringen har nu börjat sätta li verket sin förut tillkännagifna afsigt att lutvisa de jesuiter, prester eller lekI mannamedlemmar, som icke ega infödingslrätt i Preussen eller Tyskland. Den 7 April I har landtrådet i kretsen Schrimm i Posen I på grund af befallning från högre ort anItydt jesuiterna, som i nämnde krets ega ett ansenligt kloster med en uppfostringsanstalt, att de ordensmedlemmar, som icke kunna dokumentera sig som preussare eller tyskar, I skola lemna kretsen inom sex veckor. Denna åtgärd kommer:att drabba en mängd medlemmar, såväl prester som lekmän. Flertalet af dem, som komma att utdrifvas, äro ij -Igalizier. Enligt senaste underrättelser från Amerika har en händelse egt rum, som icke är egnad att förbättra det på senaste tiden temligen spända förhållandet mellan Förlenta Staterna och Spanien. Auktoriteterna på Cuba ha nemligen låtit deportera en amerikansk medborgare dr J. Howard till straffkolonien i Ceuta. Denna sak har i Förenta Staterna väckt stor förbittring, och det berättas, att statssekreteraren för utrikes ärendena redan skall ha sändt en energisk protest till Madrid. Saken har äfven blifvit framdragen i kongressen, och enligt en korrespondens till Times från Philadelphia af den 29 i förra månaden väntades ett meddelande från presidenten om denna sak. Dr Howard är född i Philadelphia och har icke gjort sig skyldig till någon annan förbrytelse än att han gifvit tisiuka och sårade cubanske insurgenter läpir re ee N