Aftonbladet – 13 april 1872, sida 7

AVE CC pot VINER NVA VMA. VÄRME VAR SER skeligen tillskrifvits en senare tid, tillhöra tvenne svenska ordboksföretag, Johan Ihres och Abraham Sahlstedts. Att efter akademiens inrättande ett mer än halfhundraårigt stillestånd inträffade på den svenska lexikografiens område, är ett ganska anmärkningsvärdt faktum, som väl bort kunna kraftigt påminna akademien om hennes stora ansvar: ty någon annan förklaring af detta långa j afbrott är näppeligen möjlig, än att enskilde afskrämdes från täflan med ett samfund, som hade ett offentligt uppdrag, som röjde så stora anspråk, och som kunde förfoga öfver betydliga medel. Emellertid, efter långvarig, fåfäng väntan grep sig den enskilda företagsamheten åter an, och hennel allena hade vi att tacka för allt hvad brukbart fanns i denna väg, tills omsider aka-: demien i slutet af 1870, yre sin stiftelse, offentliggjo bokstafven A, af sin så bok. Denna händelse har stegrat uppmärksamheten å akademien och hennes iförehafvanden i ordboksfrågan, men deremot ej förhoppningarne om lyckliga resultat af hennes verksamhet i detta afseende. Att akademien — utom öfriga, betydliga inkomster, af hvilka en god del kunnat för ordboksföretaget användas — enkom och uteslu-l! tande för detta ändamål under de aderton åren 1854—1871 uppburit en summa af gextiosjutusen femhundra (67,500) rdr rmt, skulle väl ej väcka några betänkligheter, om man finge antaga, att med dessa kostnader ordboksarbetets fortsättning vore till någon be-: tydligare del förberedd. Men ett sådant antagande förhindras af de i så många afseenden högst märkvärdiga upplysningar, som akademiens ledamot, hr J. HE. Rydqvist, med-: detat i en, samtidigt med A-häftet offentliggjord, uppsats i 45:te delen af akademiens handlingar. Af dem framgår nemligen, att: de språkprof, hvartill akademiens förarbeten synas inskränka sig, äro oanvändbara! och måste göras om, att sålunda A-häftet! är enda frukten af den stora summa, som :! nyss nämndes. Denna slutsats försvagas : just icke af de undvikande ordalag, akademien begagnar i svaret på sista statsrevi-! sionens framställning, då hon försäkrar, att hennes förarbeten mäste blifva af nytta, ty detta uttryck kan ju försvaras, äfven om de odugliga språkprofvens nytta vore blott : den, att de lemna anvisningar för den nyaj insamling, som måste företagas. Också har statsutskottet, hvars utlåtande af båda !: kamrarne godkänts, i akademiens förklaring rent af funnit ökadt stöd för den af stats-: revisionen uttalade tvekan, huruvida anordningarna för det åt svenska akademien uppdragna ordboksarbetet äro lämpliga. Emellertid skulle mången nog vara böjd, : att till och med finna sig vid detta resultat — en enda bokstaf bearbetad med enj kostnad af 67,500 rdr — och beräkna en god del häraf såsom oundvikliga lärpengar, om man blott hade någon den rin-!. gaste garanti eller utsigt, att numera in-. genting kommer att bortkastas på experi-: ment och odugliga förarbeten, att en säker! plan är uppgjord, att omsider, sedan isen: blifvit bruten, arbetet skall med raskhetj: fortsättas. Men en sådan utsigt finns ej, än mindre nägot, som kan förliknas vid en ga-:; ranti af den art, man i dylika ting kan ber l: gära. Tvärtom förena sig många vigtiga omständigheter att afråda från hvarje dylik förhoppning. I företalet till akademiens ordbokshäfte gifver hon icke tillkänna, såsom man skulle väntat, att hon är beredd att! snart låta ett nytt häfte följa, och att företagets fullbordande af henne beräknats kunna, under vissa förutsättningar, inträffa inom så eller så lång tid. Långt derifrån: akademien förklarar sig uttryckligen vara urståndsatt att inför allmänheten afgifva någon förbindelse i afseende på arbetets : fortsättning, utom hvad angår förarbeten för denna fortsättning. Om detta i och för sig möjligen kunde tydas såsom blott det energiska alvarets försigtighet, att ej förespåsla något, som kan bli svärt att uppfylla — om försigtighet och obenägenhet mot förespeglingar, som tillförene ej alltid utmärkt akademien — så upphäfves denna tolkning af ett annat, märkligare yttrande i sammal företal, ett yttrande som föranleder, lindrigast sagdt, tvekan, huruvida något alvar finns hos akademien i detta hennes förehafvande. Hon meddelar nemligen, till största förvåning för något hvar, att A-häftets ändamål är atb utgöra dels en skyldig gärd af uppmärksamhet mot Hagbergs minne, dels ett praktiskt intyg om den i senare tider inom akademien rådande åsigt rörande en svensk ordboks bestämmelse. Sin för ordboksarbetet nitiske och för sin verksamhet i denna riktning med 10,875 riksdaler aflönade ledamots, professor Hagbergs, minne torde akademien ej sakna andra utvägar att betyga sin aktning; i hvarje fall har hennes ordboksanslag ej varit för sådant ändar mäl beviljadt. Att åter afgifva ett praktiskt intyg rörande akademiens åsigter om en svensk ordboks bestämmelse, lärer hafva kunnat gå för sig med vida ringare kostnad, än utgifvande af ett digert, tvåspaltigt qvarthäfte. Hvad månde meningen vara med afgifvande af ett sådant intyg? Viantaga, att akademien önskat gifva den vetenskapliga kritiken tillfälle att meddela anmärkningar och råd rörande planen m. m., hvilka hon kunde göra sig till nytta, när ordbokens utgifvande skulle börja på al var: var det väl nödigt och praktiskt att för detta ändamål utgifva en hel bokstaf? Denna förklaring om A-häftets ändamål röjer i sanning en den allra egendomligaste uppfattning af det uppdrag, akademien åtal git sig, och af de förpligtelser, som det förI troendefullt, vi böra kanske snarare säga: godtroget, till hennes förfogande stälda I statsanslag ålägger henne. Att af ett samfund med en sådan uppfattning förvänta ett alvarligt bedrifvande af ordboksföretaget, l vore åtminstone numera, efter afgifvandet af en sådan förklaring, oursäktligt naivt. Men till dessa omständigheter sälla sig ännu flere, som förbjuda oss att tro, att l akademien skall säga B, sedan hon sagt A. Vi skola nämna en af dem. TI företalet gifves en antydan, som upprepas i svaret å statsrevisionens anmärkning, om behofvet af en liten begynnelse. ngo väntade ord