Aftonbladet – 13 april 1872, sida 3

kunde tal. icke det ringaste tveka att antaga förslaget, då det, utan att medföra någon slags våda, innehure den bestämda och vissa fördelen. att domstolen blir satt itillfälle att utpeka den eller dem, för hvilka den i egenskap af rätte gångsbiträden hyser fullt förtroende. Tal. höppades derför, att då Andra kammater vid 1869 års riksdag utan votering godkänt et vida sämre förslag, den nu icke skulle motsitts sig grefve Sparres jemförelsevis oskyldiga motion rib. Gripenstedt. Då tal. i det förevarande ärendet saknade nödig speciel insigt, ville har till pröfning endast upptaga den frågan, huru vida icke en brist i verkligheten förefunnes, aj sådan beskaffenhet, att man måste söka afhjelpa den. Den frihet att uppträda såsom sakförare som för närvarande hos oss är rådande, vor onekligen ganska stor, men tal. ville icke der för göra någon inskränkning i den, väl vetande att endast full frihet kan i detta som andra hän seenden medföra verkligt stora resultater. Ut skottets förslag afsåge ej heller någon sådan in skränkning, endast att bereda rättssökande möj ligheten att finna pålitliga personer, till hvilks de kunna vända sig. Att utskottets förslag skull medföra fördelar icke allenast för allmänheten utan äfven i flera andra hänseenden, framgingt af en blick på vårt nuvarande rättegångsväsen de. Sätten. hvarpå en persons talan utföres, ärc i allmänhet trenne. Antingen uppträder han personligen så godt han kan, och följden blun då ofta, att han till följd af bristande kännedom om de juridiska formerna redan från bör. jan kommer i en falsk ställning, hvilken dei icke blir öfverdomstolarne lätt att ändra. Den andra utvägen är, att öfverlemna sin sak: åt personer, som kanske icke alltid äro såsom sakföpere så särdeles väl qvalificerade, som icke allenast äro underhaltiga i afseende på kunskaper, utan äfven hvad karakteren beträffar. Slut ligen finnes det en annan klass af sakförare. som verkar mera i tysthet, emedan den enligt lag icke har rätt att föra andras talan, nemligen de ordinarie domrarnes biträden. Att den kännedom, de på förhand taga om en parts ställ ning, kan hafva något inflytande på målets ut fång vore icke otänkbart. Endast i undantags all och vid särdeles vigtiga mål torde det vars brukligt. att verkligen skickliga och redbara advokater uppträda. Bristen på skickliga sakfö rare vore derför påtaglig. och den medförde, för utom redan angifna olägenheter, äfven ett miss troende hos utländingen mot vår rättsskipning Detta misstroende borde det vara oss angeläget att söka minska, och tal. ville derför äfven w den synpunkten tillstyrka bifall till utskottet förslag. Med dem, som yrkat afslag; instämde hm Hörnfeldt och And. Johansson. Genom votering förkastades förslaget med 101 röster mot 58.