Aftonbladet – 13 april 1872, sida 3

Tout pour 1a patrie! Ack, Charles, vid din sida på stridens dag för la France, det sköna, det kära, jag kunde ej stå jag är qvinna, jag, och kunde chassepotn ej bära. Men äfven den svaga kan ha ett mål, kan drömma så sköna drömmar, som att gå mot främlingssoldatens stål, der blodet flyter i strömmar. Så krigarens hustru. Han småler då: Låt mig dina lockar få smeka! Vill stark du dig känna, låt armen mig slå omkring ditt lif, det veka. Ej är du; min hulda Claire, så svag: att mig du besegrat, du glömmer. Det mål du eger, ja, det är jag; jag vill vara den dröm, du drömmer. Min dyre mag, din hustru förlåt, att min dröm sen i går du ej varit... jag vandrade då på dödens stråt, der fram tändnålarna farit; min hand förband, det var kristlig pligt; men hör, hvad vidare hände: en annan kärlek — ja, hör min bikt! — martyrerna hos mig tände. Min nya kärlek den heter: mitt land! Jag fransyska är; ej blott qvinna. Den kärleken binder oslitliga band: skall derför du trolös mig finna? La bonne Lorraine ej värnar vår mark, men hvad? Om vi allesamman, vi franska qvinnor blefve Jeannes TArc, och höjde igen Oriflamman!