Aftonbladet – 13 april 1872, sida 3

het att också antaga hvilken organisation a försvarsverket som helst ett mäktigt parti vore benäget att påtruga, då är man san nerligen begåfvad med rikare fantasi än at! en blifvande statsman derur får hemta sina förutsättningar eller med tillhjelp af den samma bör bygga sina konklusioner. Nej. bästa hr Key, hade ert påstående ej annan eller bättre grund, borde det fått förblifva osagdt. I samma anförande förekommer vidare att: hade den förutvarande krigsministern suttit qvar hade anslaget ofelbarligen blifvit ne kadt. Väl hafva vi hört att i åtskilliga andra länder, der det s, k. parlamentariska styrelsesättet är till sina yttersta konse qvenser infördt, anslagsvägran användes så som det rådande partiets slagord för att komma en misshaglig ministår att falla. Men för det första äro vi hos .oss ännu temligen långt ifrån att ega hvad man i all mänhet menar med ett parlamentariskt styrelsesätt, för det andra torde det väl ej vara så alldeles gifvet att, om och när dessa styrelseprinciper adopteras af den danska statsorganisationen, också de missbruk och utväxter, som understundom befinnas följt desamma åt skulle få följa dem ända hit: och för det tredje och sista tro vi, uppriktigt sagdt, att vårt folk är alltför redbart och allvarligt för att tåla det skådespelet. der fosterlandets vigtigaste intressen vedervågas för nöjet af att vinna seger i en par lamentarisk debatt. I sanning! — debattören Key borde låta sina anföranden justeras af fosterlandsvän nen Key, som i slutet af det nu omnämnda yttrar: Då jag — — — — fordrar att under hvilka förhållanden som helst först fosterland och sedan parti, först allmänt väl och sedan enskildt intresse skall gälla, så yrkar jag för min del bifall etc. x