Aftonbladet – 13 april 1872, sida 2

Tisdags afton hade ändtligen stora lands vägen åter blifvit farbar för stora vagnar och den dagen gick postvagnen fram mellan London och Woreester. Men härom visste man intet vid den ensligt belägna arrendegården. Ännu en natt måste der passeras och squire Arde samt hans reskamrater voro ännu fångar. SEXTONDE KAPITLET. Vid Beechhurst Dene. I Ganders handkammare, ett stort och trefligt rum med ekpanelade väggar stodo framför elden Otto Clanwaring och den gamle. hofmästaren; den sistnämnde i sin vanliga randiga morgonjacka och med en hoplagd tebordsduk i handen. Gander var svårt oroad och bekymrad till följd af juvelskrinets försvinnande, Det var nu på lördagsmorgonen, som var julafton, ty vi nödgas bedja läsaren att gå några dagar tillbaka för att se hvad som under snöstormen hade tilldragit sig Vid Beechhurst Dene och i dess rannskap. Den stora middagen hade, som läsaren erinrar sig, egt rum på fredagen, och sir Dene, som blifvit mycket uttröttad af sina pligter som värd, var ej ännu uppstigen; Nej, mr Otto, det är allt bäst, att ni inte nu går in till honom, sade Gander med nästan lika myndig ton, som då lägkarlen var en liten gosse. Då min husbonde säger till mig: Gander, se till att jag inte blir störd nu, på en stund, så är det ju min pligt att tillse detta, sir? Och sir Dene vet stt han kan lita på mig. Jag skulle för ingen del vilja störa honom då han önskar vara i ro. Nej, derom är jag också säker, mr Otto. Middagen i går var alltför tröttande för