Aftonbladet – 12 april 1872, sida 3

TEATER. Dramatiska teatern: En arbetare, skådespel i 3 akter af L. Dietrichson. Namnet på detta skådespel, som inom den nyaste svenska dramatiken intager ett ganska utmärkt rum, torde hos en och annan hafva väckt den förmodan att här vore fråga om ett tendensstycke, der man bjödes på några af vår tids sociala teorier, mer eller mindre väl satta iscen. Ingen föreställning kan likväl hafva mindre skäl för sig. Här ir fråga endast om en bestämd arbetare, och det dertill om en, som bland både det intelligenta och det kroppsliga arbetets män förvärfvat sig ett namn som få. Ja, denne man framstår ej ens såsom någon represen tant för arbetarne i allmänhet, det är ingen konflikt mellan de olika samhällsklasserna, som utgör styckets grundtanke. Tvärtom öfverraskas man genast vid dramats början af att se en ädel lord af alla krafter sträfva för att göra arbetaren till make åt sin dotter. Icke desto mindre finnes här en konflikt, och denna ganska betydelsefull; det är den mellan snillet, mannen före sin tid, å ena sidan och de trångbröstade fördomarne på den andra. Stycket rör sig nemligen kring de strider George Stephenson, jernvägarnes uppfinnare, för genomdrifvandet af sin id hade att bestå mot sjelfklokheten, egennyttan, okunnigheten och fromleriet, hvilka hvardera från sin synpunkt sökte bekämpa svärmarens onyttiga eller farliga nyheter. I fråga varande stycke får dock icke heller fattas såsom ett historiskt drama i strängare mening; ty det egentligen historiska momentet är den store uppfinnarens namn, då der emot hans yttre öden äro behandlade med full poetisk frihet. Vid den tidpunkt, som här tecknas, var George Stephenson redan fader åt en tjugutvåårig son, den sedan så ryktbare Robert, hvilken ännu mera förhöjde det Stephensonska namnets ära, under det han i dramat framställes såsom en helt ung man, hos hvilken känslan af hans stora mission har en ganska hård kamp att utstå mot den första kens lockelser. Denna omständighet kan möjligen betraktas såsom ett fel: vi hålla dock allt för mycket på skaldens sjelfständighet gent emot det historiska stoffet — hvaraf han upptager jemnt upp så mycket, som för hans poetiska ändamål är erforderligt — för att så uppfatta den. För öfrigt är författarens hjelte endast genom sin stora uppfinning känd för vär publik, hvilken det kan vara likgiltigt antingen hon gjordes af en 44-årig eller en 30årig man. Inför åskådningssättet hos en engelsk allmänhet skulle kanske denna sak gestalta sig på ett annat sätt, liksom bristen på lokalfärg tvifvelsutan skulle slå den samma mera i ögonen, men denna synpunkt är naturligtvis ej vår, som bafva att betrakta stycket såsom ett svenskt original. Hufvudhandlingen i dramat utgöres, såsom nämndt, af konflikten mellan uppfinnarens snille och en mängd af skilda krafter, som förenats blott för att göra hans uppfinning om intet. Dessa representeras i första rum. met af den puritanske lord Chesterfield, Ste phensons välgörare, som uppriktigt älskar