Aftonbladet – 9 april 1872, sida 2

Vv RARE a HÅLVÄGEN VID BEECHHURST DENE Ar MR8 HENRY WOOD. Ofversättning af Thora Hammarsköld. ) Förändrad! upprepade lady Lydia, som blott hade ögon och tankar för sin högtälskade son, den elegante kaptenen. Hvem menar du? Stackars gamle farfar. Åh, han!... Käre Otto, han närmar sig ju åttio år. Han kan väl ej för evigt blomstra som en ros. Blomstra!... Hm, det är inte detta; det ligger ett så djupt drag af sorgsenhet öfver hans ansigte. Han ser, vid min heder ut, liksom han vore förtärd af sorg. Har du någonsin sett en sådan hoptorkad, liten mumie, som gamla tant Anna? hviskade mylady bakom sin solfjäder. Du tror mig kanske ej Otto, om jag säger dig, att hon har med sig hit en katt och en pa pegoja samt två kammarjungfrur; den ena för bennes egen räkning, den andra för djurens. Hon har aldrig egt barn, ser ni, min mor, svarade Otto, med ett visst uttryck af medlidande. Då vi lefva ett ensligt lif, pli vi lätt böjda för att skaffa oss favoriter bland djur. Gander hade sup6n ordnad i matsalen, men mrs Letsom, hvars hufvud värkte olidligt efter den långa resan i vinterkylan, nekade att äta något och föredrog att genast gå till hvila. Otto gick således ensam ut till bordet och der var det som han och Gander, efter gammal sed språkade en stund förtroligt vid hvarandra. De talade om Tom ClanSö A, B. MM 1—22, 24—47, 49—08, 70—80.