Aftonbladet – 9 april 1872, sida 2

Tryckfrihetsfrågan. Det memorial, som denna riksdags konstitutionsutskott framlagt med förslag till ny tryckfrihetsförordning, innebär utan tvifvel ett nytt steg framåt, i riktningen åt det mål, som redan länge föresväfvat så många tänkande fosterlandsvänner såsom i högsta grad önskligt, nemligen en tryckfrihetslag, som betryggar den politiska tryckfriheten bättre än vår nuvarande, i så många hänseenden vidunderliga och på olagligt sätt tillkomna tryckfrihetsförordning, hvars rigorösa tillämpning skulle kunna i flere fall med: föra det allra gröfsta trycktvång, men hvilken lag på samma gång, till hugnad för det allmänna rättsmedvetandet och till betryggande af allmän rättssäkerhet, skulle undanrödja åtminstone den temligen direkta inbjudning till det nesliga ansvaringsmissbruket, som ligger i nu gällande stadganen. Denna gång kommer också konstitutionsutskottets ifrågavarande memorial omkring en månad tidigare än vid de båda nästföregående riksdagarne, och kamrarne kunna derföre ha rådrum att återremittera de punkter i förslaget, mot hvilka de mest berättigade anmärkningarna kunna göras, med utsigt till att det skall kunna medhinnas, att på grund af diskussionen omarbeta dessa och sammanjemka meningarne, så att före riksdagens slut ett förslag skall kunna antagas att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag. Och efter vårt sätt att se kunna flere fullt befogade och till en del ganska vigtiga anmärkningar göras äfven emot detta förslag. Man är skyldig utskottet erkännande för den beredvillighet, hvarmed det tagit del såväl af förhandlingarne i ämnet inom båda kamrarne vid sistlidne riksdag, . som af de resultat, till hvilka deti Augustil sistlidet år här församlade andra svenska l. publicistmötet kom i denna fråga. Det skulle emellertid i flere fall varit önskligt, om utskottet lagt de gjorda anmärkningarne ännu något mera på hjertat och specielt ide båda problemer, som äro de svårlöstaste, egnat något mera uppmärksamhet åt publicistmötets mångsidigt öfvervägda, på speciella erfarenhetsgrunder stödda och af intresse för en verklig och omissbrukad tryckfrihet motiverade förslag. De brister förslaget företer, vid sidan af sina många och stora förtjenster af frisinthet, enkelhet och klarhet, ligga förnämligast i de båda punkter, som beröra ansvar . righeten för tryckt skrift samt sammansättningen af jury i tryckfrihetsmål. 15 2 i förslaget, hvilken handlar om ansvarigheten, har följande lydelse: För innehållet af tryckt skrift vare, med här nedan stadgade undantag, författaren ansvarig, om han låtit utsätta sitt namn å skriften eller annorledes erkänt sig hafva densamma till offentliggörande i tryck utlemnat. I annat fall ansvare utgifvaren. Öfversättare af skrift vare såsom dess författare ansedd. För allt, som offentliggöres i tidning eller tidskrift, ansvare den, som i egenskap af utgifvare bestämt skriftens innehåll. Är ej författaren eller utgifvaren känd, åligger det boktryckaren att, inom tid som rätten honom förelägger, uppgifva ansvarig författare eller utgifvare; gör han det ej, eller kan han ej uppgiften styrka, eller varder han förvunnen att hafva gjort oriktig uppgift, ändå alt densamma af den uppgifne erkännes, stände han sjelf ansvaret. Vill utgifvare, för undgående af ansvarigheten, ansvarig författare uppgifva, vare lag samma. Ej må såsom ansvarig författare eller utgifvare antagas den, som vid den tid, då skriften utgafs, icke var i riket bosatt, ej den, som vid den tiden var för brott häktad, afvita eller genom sjukdom eller ålderdomssvaghet beröfvad förståndets bruk, och ej cHer den, som ej fyllt femton år. För att kunna såsom ansvarig utgifvare af tidning eller tidskrift godkännas, erfordras dessutom att vara svensk undersåte och i åtnjutande af medborgerligt förtroende. Utsprider någon skrift, hvarå boktryckarens namn och tryckningsorten ej äro utsatta, vare i fråga om ansvar för innehållet såsom boktryckare ansedd, derest ej styrkas kan, från hvilket tryckeri skriften utgått. Vi ha i det här celterade förslaget kursiverat några rader, som vi företrädesvis anse vara af märklig och vådlig beskaffenbet. Hvad ansvarigheten för periodiska skrifter angår, anse vi för vår del densamma bäst löst genom den af publicistmötet föreslagna förändrade lydelsen af nyvarande tryckfrihetsförordningens 1 2 4 moment, hvarigenom det skulle få följande innehåll: Den, som vill utgifva tidning eller tidskrift, skall derom göra anmälan och upp: gifva skriftens titel hos vederbörande rådhusrätt, gom ofördröjligen underrättar justitiekansleren eller hans ombud. Utgifvare vare skyldig att å hvarje nummer utsätta sitt namn i egenskap af utgifvare, Uraktlåter någon hvad här stadgats, dömes såsom i mom. 9 af denna 8 säges om den, hvilken i bedräglig afsigt å skrift orätt författarenamn utsatts (till böter, eller der omständigheterna äro synnerligen försvårande, till straffarbete i högst två år). Genom ett på sådant sätt stadgadt ansvar skulle man, enligt hvad pluraliteten vid publicistmötet förmenade, ha gjort allt hvad som verkligen genom lagbestämmelser kan göras för att låta det juridiska ansvaret för pressförbrytelser drabba den moraliskt ansvarige, Det är naturligtvis icke sagdt, att härigenom, Jika litet som genom något slags stadgande hvarje försök till missbruk skulle kunna förekommas, oeh ingen har kunnat föreställa sig, att icke tvist skulle kunna uppstå derom, hvem som är den för -— 0 FM dd MH mV