Aftonbladet – 9 april 1872, sida 2

ET AN NM bra er RED RR ej kunna sofva; att tjena och få avancera, äro tre ting som kunna taga lifvet af en menniska, Det såg också nästan ut liksom Toms dröjsmål att komma skulle kosta sir Dene lifvet. Men hans tärande längtan, som ständigt blef besviken, hade numera lemnat rum för ep oblidkelig harm. Aldrig kunde jag tro att mr Tom på det här sättet skulle gå och hysa agg, började åter Gander, under det han tog bort maten. Sådan var inte mr Geoffry. Jag tror det ej heller om Tom; han har ju alltid visat det försonligaste sinnelag i verlden, Dessutom —2 Otto tystnade. Dörren sköts upp och sir Dene kom instapplande, stödd vid sin käpp. Jag hoppas du fått hvad du behöfver, Otto? Här har ingen varit med dig vid bordet. Jag har mått som en prins, farfar. Nej, jag tackar; inte mera för mig. Jag vågar aldrig äta mycket på aftnarne, af fruktan för att vakna med hufvudvärk. Gander och höllo på att språka om Tom, sir. Det örefaller högst eget att han — Tala ej gm honom; nämn inte hans namn i min närvaro, skrek sir Dene och höjde hotande käppen emot en inbillad Tom. Om han numera skulle försöka att komma till Beechhurst Dene så vill jag låta mina betjenter kasta honom på dörren. Aldrig, aldrig mera! är är mycket som fordrar en förklaring, tänkte Otto. Men det är inte min affär, tillade han med den sjelfviska likgiltighet för andras intressen, som ofta framlyst hos honom. Gander har jn en silfverskål med glödgad elaret och sir Deng och Otto satte sig 14 alden för att drioka litet deraf, Föga