Aftonbladet – 9 april 1872, sida 2

pressförbrytelser rätte ansvarige, hvarvidj! en förnuftig lagskipningspraxis måste komma ! lagstiftningen till hjelp. Den väsentliga skilnaden mot nuvarande förhållanden skullel: vara den, att ansvaringsmissbruket blefve ett med lagens straff hotadt brott, då tryck-: frihetsförordningen nu rent af legaliserar: underslefvet. Det boktryckareansvar, som konstitutionsutskottet nu uppställer i tredje momentet af sitt förslags 3 15, der det ålägges boktryckaren att på ett tillfyllestgörande sätt styrka, hvem som är verklig utgifvare eller författare, så vida han ej sjelf skall komma att stånda utgifvareeller författareansvar, kan i tillämpningen bli ganska menligt för en verklig tryckfrihet. Afven om man skulle kunna antaga, att boktryckaren skulle kunna ha full reda på, hvem som i egenskap af utgifvare bestämmer innehållet af en periodisk skrift, så kan det deremot både för en boktryckare och en förläggare vara i hög grad svårt att ifråga om andra skrifter bedöma, om de, som uppgifvas såsom deras författare, verkligen författat desamma. Vill man derföre icke genom ett till sina följder oberäkneligt lagstadgande framkalla en mycket långt drifven, men rättmätig farhåga hos alla samvetsgranna boktryckare och derigenom förhindra anonyma skrifters utgifvande, så tro vi, att näppeligen någon annan utväg finnes, än att bibehålla stadgandet om namnsedel, men med den förändring, som af senaste publicistmötet föreslogs: Om författare ej vill å tryckt skrift låta sitt namn utsättas, åligge honom att tillställa boktryckaren en förseglad sedel, innehållande författarens namn och hemvist, med påskrifvet betyg af tvenne på orten väl kända, inom Sverige boende svenske medborgare, att den person, hvilkens namn och hemvist sedeln innehåller, är skriftens författare, och skall författareansvar åligga dessa namnsedelsvitnen, i händelse skriften inom laga tid åtalas skulle, och författarens namn och hemvist befunnes oriktigt uppgifna eller i sedeln saknades. Högst besynnerlig är sista meningen i utskottets ifrågavarande 15 2 4 moment, hvilIken lyder sålunda: Vill utgifvare, för undgående af ansvarigheten, ansvarig författare uppgifva, vare lag samma. Detta skulle vid lagskipningen möjligen kunna tolkas äfven såsom ett tillägg till Teller en modifikation i den uti 3:dje momentet utgifvaren af periodiska skrifter pålagda lansvarigheten, hvarigenom den i moraliskt och juridiskt hänseende i så hög grad vigtiga enheten i ansvaret för den periodiska pressens alster skulle kunna rubbas, hvilket, såsom man af motiverna finner, alls icke varit utskottets mening, men här dock i tillllämpningen kunde bli möjligt, till följd af bristfällig och tvetydig redaktion. De i förslagets 26 2 befintliga bestämI melserna om juryns sammansättning i riI kets tre största städer äro, efter vårt sätt latt se, så beskaffade, att de icke kunna anTtagas. 1871 års konstitutionsutskott hade föreslagit, att stadsfullmäktige i Stockholm, I Göteborg och Malmö och för öfrigt landstingen skulle genom val utse ett visst anItal jurymän, bland hvilka för hvarje särI skildt fall skulle uttagas nio domare. Nuvarande riksdags konstitutionsutskott har I fattat, att allmänna meningen i landet och linom Andra kammaren alls icke är böjd att lägga det praktiska handhafvandet af tryckfriheten uteslutande i byråkratiens och förmögenhetsaristokratiens händer, och har derI före vidtagit en förändring; skada blott, att I denna förändring är sådan, att förslaget icke I derigenom blir mycket antagligare. UnderTligt nog har utskottet icke adopterat den mening, som förlidet år endast genom den förseglade sedeln kom att ligga under i konI stitutionsutskottet, och hvilken äfven sedermera omfattades af publicistmötet, och som Igick ut på, att de till riksdagsmannaval för -landra kammaren röstberättigade skulle erI hålla rätt att direkt utse jurymän för tre år li sender i sammanhang med riksdagsmannal valen. De röstberättigade i Stockholm, GöI teborg och Malmö skulle nu i stället få utse 125 valmän, hvilka skulle välja jury. Detta blefve i sjelfva verket ungefär detsamma, -som om juryn utsåges af stadsfullmäktige, -I men valen till ifrågavarande elektorer skulle laldrig kunna bli föremål för något intresse. ; Dertill kommer en vigtig omständighet. Det I finnes ingenting angifvet om det röstsätt; -Isom vid utseendet af dessa elektorer skulle Ibegagnas, Man kan visserligen anse det som klart, att det skulle ske genom omröstning -I pr capita, liksom vid riksdagsmannavalen; ,J men man har exempel på att lagens tydliga I mening i detta fall kan eluderas, då ingen I ting uttryckligt finnes i det hänseendet bestämdt, såsom fallet varit iafseende på borg: mästareval, för hvilka i åtskilliga städer an-I tagits graderade skalor, som erhållit kunglig sanktion, -I En rättänkande tidningsutgifvare i landsorten har för öfrigt i bref till oss gjort den ganska befogade anmärkningen mot förslaget, att enligt detsamma publicisten skulle bli den ende samhällsmedlem, som ej komme i åtnjutande af fri domstol. Man skulle efter I detta förslag kunna komma att för smärre t pressförseelser ådömas ringa bötesbelopp; I men enligt sista momentet af 3 26 kunde -Iman derjemte komma att åläggas att betala flere hundra riksdaler i resekostnadsersättning åt de nio jurymännen, om de bodde vidt spridda uti ett vidsträckt län. Det finnes till och med icke uttryckligen föreskrifvet, att jurymännen skola vara bosatta inom länet. Vi upprepa till slut hvad vi flere gånger hatt tillfälle att framhålla, att stadgandena om 8, k. qvarstad helst böra och saklöst kunna helt och hållet utgå, när man skrifver en ny författning. Vi instämma helt AAL has anAnd An nad an, ha OA RP TF 3: HR 8 PP ce