Aftonbladet – 6 april 1872, sida 2

Sir Dene läste långsamt igenom adressen och afskref den på brefvet. Tag med detta bref och lemna: in det på posten, då du far till! Worcester i dag, Gander, sade han och lemnade brefvet till sin hofmästare. Det kan läggas ned i postväskan, in föll lady. Lydia. Jag har sjelf bref som skola afgå i. dag. Gander reser in till Worcester; han tar det med sig, upprepade sir Dene med myt ken bestämdhet, af ingen annan bevekelsegrund, än att-han sjelf ville styra. Lady Lydia bleknade vid tanken på huru nära det hade varit att brefvet kommit fram till Tom, såvida icke hon hade tagit sina försigtighetsmått med adressen. Har ni nu ändtligen skrifvit till Tom, bär sta sir Dene? Ja, jag har skrifvit och bedt honom komma åter, Lydia; han har varit länge nog förvisad från hemmet. Jag kan ej hjelpa, om det är dig emot. Jag tror inte — jag tror inte att jag mycket längre skall vara qvar ibland eder alla och jag skulle gerna vilja se hönom här. Han var min stackars Geoffrys testamente till mig, som duvet. Ack, sir Dene, säg. inte så! Ni skall dröja qvar hos oss ännu många år, vill jag hoppas. Vi få väl se; jag har mina aningar. Jag har varit i sällskap med gamle squire Arde tre fjerdedelar af natten. Jag tar detta som ett tecken, att jag snart på allvar kommer till honom. Lady Lydia stirrade på honom litet häpen och såg derefter på Gander. Jag har ej mycket som håller mig qvar, numera, fortfor sir Dene. Men jag skulle gerna vilja lefva så länge, att jag fick se Tom återkomma.