tionsväg var nedlagd på framställningen af detta kolossala abrakadabra. Hela armber af dansörer och dansöser i de mest lysande, mest fantastiska drägter uppträdde och utförde de konstrikaste dans-evolutioner. Freja och Tyr visade sig i synnerhet som ben-konstnärer af första rang. La dea di Valhalla gjorde icke lycka hos den romerska publiken och åtföljdes af åtskilliga missljudande hyisslingar. — Ett lika ovanligt som vådligt infall på främmande område företogs nyligen i Lund af tvenne skenande hästar. Härom berättar L. W.: I full fart kommo dessa hästar utrusande från en gård vid Vårfrugränd och togo färden nedåt gatan. Med midtför dennas utmynning i Mårtensfatan ligga bredvid hvarandra tre butikfönster. hvartdera af ungefär 3 alnars bredd och alla tre hörande till restauratören Stenbecks utskänkninslokal: in genom det ena af dessa rusade nu bogen hästarne utan betänkand, krossade soffa och stolar m. fl. möbler samt — stannade. Till all lycka fanns ingen menniska för ögonblicket inne i rummet; men många sekunder dröjde det ej. innan både husfolk och gatfolk skyndade till, och de begge hästarne, som förunderligt nog kunnat sida vid sida tränga sig in genom det jemförelsevis smala fönstret, blefvo en i sender utledde samma väg som de kommit in. Luckor sattes derpå för de utslagna fönstren, och dessa luckor vöro sedan under hela aftonen en förargelseklippa för de många, som kommo i hopp att få se hur det såg ut derinnanför.