Aftonbladet – 5 april 1872, sida 3

BLANDADE AMNEN. Valhalls gudar — en balett. Sydsvenski Dagbladet meddelar ett resebref från Romsdate radt Januari 1872, ur hvilket vi hemta följande som torde vara af intresse. Efter det bretskrif varen skildrat Befana-festen på Trettondedags aftonen skrifver han: Jag och mitt sällskap lemnade detta glada li tidigare för att på Apolloteatern, Roms förnäm sta scen, åskåda en balett med det för en nordbe lockande namnet La Dea di Valhalla, kompo nerad af sVillustre coreografo Pasquale Borsi Den skulle gifvas mellan andra och tredje akter af Rigoletto. Efter våra begrepp är det sällsamt nog att genom uppförandet af en balett midt: en stor opera-seria förstöra stämningen. Mer det är så landets sed: baletten hör nödvändig till hvarje väl konditionerad teaterföreställning. Att aftonens balett skulle innehålla någon syn. nerligen djup uppfattning af den fornnordiska mytologien, hade vi just icke väntat. Närredan i Tyskland en sådan man som Richard Wagner i sin Walkire kunnat så grundligt missförstå Asaläran, att man i hans Odin och Frigga mera återfann Jupiter och Juno och deras från de klassiska skalderna välkända, illakända äktenskapliga förhållanden, än Eddans skildring af öfverguden och hans maka — huru mycket värre skulle det icke bli här i Italien? Den nordiska mytologi, som vi här fingo till lifs, var också af det underligaste slag. Om konstnären gjort några studier i denna riktning, så vill jag slå vad att de inskränkt sig till hvad han möjligtvis kunnat inhemta af affischen till Bournonvilles Thrymskviden-, om tilläfventyrs en sådan, väl utsuddad och sönderrifven, har förirrat sig hit ned i hans händer. Utom 5 eller 6 nordiska namn finns intet, som antyder att han haft någon aning onr hvad Valhall och dess gudar egentligen Yoro. Odin Tår med istappar i skägget; Loke har sitt tillhåll i Hekla och är eldens guld, Tyr är hans budbärare och protog. BlandValhalls invånare äro utom Gudar och Valkyrior äfven Genier och Honris,, samt 2 -Heroer, Fenref och Bardero, hvilka gå omkring i turbaner och se präktiga ut. Odin haren page, hvilken som Mercurius är utrustad med en caduc, Thor släpar på en Herkulesklubba: En nordisk furste uppträder, vid namn Herrard och med en vapendragare. som heter Dog Dog. Hans hofmän äro kostymerade mera som kineser än som nordbor. t Handlingen i baletten, såvidt jag: kunde förstå pantomimen, var ungefär följande: Freja, -Odins budbärarinna, kommer ned till-jorden och förIskar sig i en prins Ragnar, som redan förut är förlofvad med prinsessan Thola. Han öfverger emellertid denna och besvarar Frejas ömma låga. Stora förvecklingar, svartsjuka, dolkar o. s, v. När Tholas pappa kommer med pennan och äktenskapskontrakiet för att tvinga Bagnar att skrifva den säger denne tvärt nej. Freja har emellertid blifvit af med en slöja, som var den talisman, på hvilken hennes lycka? berbdde. Hon hemfaller derföre i Tokes våld. och med hvarjebanda trollko; r söker denne att få henne till fru åt sin gode vän Tyr. Men hur det är, harRagnar i sista ögonblicket lyckats återfinna slöjan, och presenterar den nu för Loke, hvilken förfärad och tillintetgjord, som Mefistofeles, sjunker ned under jorden. Och så visar sig i sluttablåen Valhall, arrangeradt å la Olympen, till hvilken det unga paret skulle stiga upp. Tyvärr hade någon oordning i maskineriet, inträffat och de två stackarne fingo stanna qvar på golfvet och nöja sig med att sända längtans Mickar, till herrligheten derofvan: — Och nog kunde de vara ett rättvist straff för det oförsvarliga sätt. på hvilket de vanslägtats från sitt nordiska ur. sprung, — En otrolig lyx i kostymoch dekora