Aftonbladet – 5 april 1872, sida 3

skarpa ljudet af knäppet — satte in skrinet i en liten skrifbyrå och framtog några banksedlar ur densamma. Ej många; tre eller fyra på sin höjd. Derpå skref den gamle mannen en försäkran och gaf denne jemte pengarne åt Jarvis, Hur stor summan var kunde Otto ej se och det harmade honom, Sedan derefter också Jarvis hade skrifvit ett papper som mr Pale behöll, syntes affären vara på redig fot. Kapten Clanwaring steg upp och kom med hastiga steg ut genom porten. Men den unge lagkarlen hade då redan hunnit ut från gården och inien bod, hvars egare just höll på att skrufva för fönsterluckorna, Otto Clanwarings familjstolthet hade denna afton träffats af ett slag, hvarefter den skulle få svårt att åter resa sig, TOLFTE KAPITLET. Med gamle squiren, Knack! knack! knack! Det var på sir Denes sängkammardörr som knackningen ljöd, helt sakta och varligt. Gander stod derutanför, i den dunkla grå Novembermorgonen. Om jag ej ringer förut, så knacka på dörren då klockan blir nio, hade sir Dene befallt Gander föregående qväll. En ovanlig tillsägelse! Ty så vida icke baroneten var verkligt sjuk, sick han, nu som förr, tidigt upp på morgnarna; men den gamle mannen hade börjat hastigt försvagas. Det var något mera än ilderdomen som tärde på hans krafter och if, Han hade känt sig sä nedstämd till lynnet dagen förnt. Inte sjuk — endast olustig, svarade han, lå man frågade huru han befann sig. Unlerrättelser hade inlupit om en olyckshänlelse med postäiligensen på den gamla, då