Aftonbladet – 5 april 1872, sida 2

Fra da äg br leg 4 båd ER terna, men alls icke någon som helst betämmelse derom att riksdagen icke skulle i ammat än beräkna dessa inkomster. Efter ofvan anförda, nu, som vi hoppas,)F esvarade yttrande, fortsätter hr N. omeelbart: 6 Härtill kommer: I -regeringsformens -61 3 ar blott för bevillningarnes utgörande, under e i 60 3 nämnda titlar, blifvit bestämd en viss eriod (derom i det följande), men icke för ifrågaarande till statens behof en gång för alla anagna medel. :Huru nu äfven detta -kan ens förmenas ara en positiv bestämmelse om konunens rätt att deltaga i pröfningen af vissa eskattningsfrågor,derom hade måhändahr N. ort lemna någon slags upplysning. Grundgen skiljer oförtydbart statens inkomster ordinarie och bevillningar eller extra ordinaieinkomster. Då den nu om bevillningarne utryckligen bestämmer, att dessa skola utgå enast för viss tid, och riksdag efter riksdag ånyo röfvas, så följer deraf otvunget att de orlinarie inkomsterna, hvilka, såsom namnet Ittrycker, måste våra af mera stadigvarande ratur, icke äro för viss tid antagna och att afseende på dem icke erfordras att hvarje iksdag uttryckligen besluter om derasfort raro, men icke följer häraf att t.ex. ifråga m de ordinarie inkomster, somväro af skatte natur, icke skulle gälla hvad grundlagen rörande skatters påläggande och afskaffande ler utöfvandet af beskattningsrätten stadsar. Hvad skall man då säga om en slut edning sådan som den af hr N. här fram: ställda eller den att, enär grundlagen, efter att hafva utan all inskränkning tillerkänt beskattningsrätten, åt riksdagen allena, i derefter följande 22 omtalas två slag af. statsinkomster, men endast om det ena slaget af dessa bestämmer, att dithörande inkomster skola utgå allenast under en viss period, så följer häraf att riksdagen icke allena får utöfva.beskattningsrätten i-afseende på de skatter,.som ingå-bland det-andra-slaget-af inkomster, utan att konungen skall -häruti deltaga. Vitro oss såväl i denna slutledning, som i-den föregående af hi. N.,vinyss granskade, finna hvad man kallar språng i-bevisningen : och dessa sådanaratt de-lemna väldiga tomrum emellan försatser och slutsats. Detär möjligt, att detta beror på vår oförmåga att uppfatta hr N:s framställningssätt och det är derföre vi funnit oss böra till läsarens egen pröfning ordagrannt anföra hr N:s egna ord, innan vi för hvarje punkt framställa våra erinringar. Skulle emellertid, hvad vi hoppas, äfven läsaren finna hr N:s ifrågavarande slutledningar behäftade med en så anmärkningsvärd brist, som den nyss nämnda, månne det :ej förtjenar uppmärksammas om, då en man, på hvilken man måste ställa så stora anspråk, som-på hr N., den fordne universitetsläraren just i statsrätt och den nuvarande ledamoten af konungens högsta domstol, drager i härnad för konungens rätt-att beskatta svenska folket, hans första hugg skulle befinnas gifna i vädret, d. v. s. vara slutsatser, som ej hänga ihop med försatserna eller försatser, som ej leda till det angifna föremålet för bevisningen. Innan vi lemna denna punkt, tro vi oss ej böra förbigå ett åf hr N. här begagnadt uttryck, då han kallar de ordinarie inkomsterna en gång för alla anslagna medel. Om med dessa ordåsyftasatt de ordinarie inkomsterna skulle vara af. någon särskild rättslig varaktighet utöfver den, som till följd af lagligt fattade -beslut om deras tillkomst, fortfar till dess de i laga ordning upphäfvas, så bestrida vi detta, utan att anse oss: derom behöfva ingå i bevisning, då. hr N. icke ens utsagt att han med. de nämnda orden -håft den af oss antydda mening, än mindre för en sådan mening anfört några skäl; Men då det anmärkta uttrycket synes hafva ett visst sammanhang med den åf hr N. i det föregående ett par gånger nyttjade benämningen ständiga. statsinkomster, torde. vi böra erinra att de icke så benämnas-i-grundlagens omhandlade stadgånden, utan derkallas -ordinarie inkomster. Benämningen ständig har vunnit ett slags burskap i kanslistilen, men torde ej .våra, den rätta försvenskningen af ordinarie; I-30 åriksdagsordningen, sådan den ursprungligen lydde; talas om hvad :staten utöfver de vanliga inkomsterna tarfva kan, och Vill man begagna ett svenskt uttryck i stället för grundlagens ordinarie, torde vanliga inkomster vara det både sakriktigare och-språkriktigare. samt mera grundlagsenliga uttrycket; Låter nu detta ejmed skäl förneka sig, så lärer deraf följa ej mindre, att de af hr N. begagnade uttryck om de ordinarie inkomsterna, såsom en gång för alla anslagna eller. ständiga sakna allt berättigande att åberopas såsom bevis för något slags särskildt förhållande med dessa inkomster, än mindre kunna åberopas såsom stöd för någon konungens rätt att deltaga i beslut om de ordinarie skatterna, lutan äfven, att, då hr N. (sid. 169), röIrande de ordinarie eller ständiga statsJinkomsterna, talar om den rättsnorm, Thvilken redan genom begreppet ständigar är påpekad, denna s. k. rättsnorm. har Åsamma benägenhet . att, sväfva i luften, dsom hrN:s förut omnämnda slutsatser, enär den är byggd icke på bestämda rättsbud,.utan på en felaktig öfversättning af ordinarie med ständiga, som det icke betyder, i stället för vanliga, som är det rätta och jemväl af grundlagen erkända svenska uttrycket, å 4 Vid i dag af riksdagens kamrar verkställda gemensamma voteringar ha blifvit I fattade följande beslut: i Å I:sta voteringen: Med 149 röster (15 i Första och 134 i Andra kammaren) mot 147 (105 i Första och 42 i Andra) afslogs K.: M:ts framställnino derom. .att det till: hitriden åt ME nl) fas Posh rn ec SS SN NM ao RR js