Aftonbladet – 5 april 1872, sida 2

utt denna grundsats -knappast af någon motsäges, vill man dock från vissa häll icke åta den svenska folkrepresentationen allena utöfva den rätt att beskatta svenska folket; som detta folks grundlagar redan i mansåldrar tillerkänt den svenska Tiksdagen. Man fortsätter tvärtom att påstå att, i uppenbar strid med 2 57-regeringsformen, konungen har rätt satt pålägga svenska folket, skatter, äfven om riksdagen beslutit att dessa skatter ej vidare få utgå. Och då denna, ej nya tvistefråga i den svenska statsförfattningsrätten ånyo kommit på tal inom riksdagen, har en ledamot af konungens högsta domstol hr Chr. Naumann skyndat att i den åf honom utgifna tidskrift, till för: svar för konungens påstådda rätt, i förtid offentliggöra ett-stycke ur en ännu icke utkommen del af arbetet Sveriges statsförfattningsrätt, af bemälde hr justitieråd. Tiden och sättet för offentliggörandet torde fullkomligt berättiga till antagandet, att syftet med-skriften är att i den omförmälda frågan om rätta tolkningen af våra grundlagar utgöra en inlaga till förmån för .konungens rätt att beskatta -svenska folket, och det är ur denna synpunkt vi anse de i uppsatsen framställda påståendena icke böra undgå granskning, lemnande för öfrigt å sido stycket ur den ännu icke ntkomna statsförfattningsrätten. Ostridigt lärer få ansessattikan komungen lagligen bestämma att-en skatt, som riksdas gen besluter icke vidare skola utgå, likväl skall af svenska folket utgöras, så är det icke riksdagen allena, som innehar rätten att beskatta. svenska. folket, utan konungeneger i-sådant fallutöfva beskattningsrätt. Det är detta könuhgens rätt, i strid möt 2 57 åreg.-formen, hr N. förfäktar, det är denna han. åtager sig att ur grundlagen;bevisa, och -det-är hans-sätt-att-härvid-gå tillväga, vi önska att, så godt vi förmå, belyså och granska. Sedan hr N. efter 1872 års riksstat uppräknat samtliga ordinarie statsinkomsterne, således deribland äfven de ordinarie inkomster, som: äro af skattenatär och falla inom beskattningsrättens område, framställer hr Nsittpåstågndelsåluffda! I oo De här i fråga varande ordinarie eller ständiga statsinkomsterne äger riksdagen icke borttaga, minskå eller förändra utan konungens. bifall. Till undvikande af allt missförstånd fästa vi här särskild uppmärksamhet på ett förhållande, hvartill vi längre ned torde nödgas återkomma, nemligensatt då hr N. talar om.de ordinarie -statsinkomsterna utan åtIskilnad, våra inkast gälla endast dem bland dessa inkomster, som -äro af skattenatur. Det är beskattningsrätten det gäller att utreda, till belysning af hvem denna rätt grundlagsenligt tillkommer, och -framställningen härom lärer ej vinna i klarhet genom att sammanblanda beskattningsrätten med för densamma . främmande ämnen. Vi nödgas emellertid taga lir N:s framställning sådan den är. Han förklarar att utan af seende på tolkning af 3 57 regeringsformen eller historiska förhållanden med .beskattningsrätten i vårt land, finnes för giltigheten af hans nyss anförda påståenden oförbea positivå bestämnielser i gällande grundage . Det är dessa grundlagsbestämmelser, sådana hr Naumann angifver dem, hvilka vi skola tillåta oss att, den ena7 efterdenandra, till granskning upptaga,. dervid vi för hvarje stycke af hr N:s framställning, som vi behandla, skola -börja -med -att-upprepa hans egna ord. Omedelbart efterwvuttalandet -att för hans påstående skulle7 finnas oförtydbara, positiva bestämmelser i gällande grundlag,-tortsätter hr N.: Således. stadgas iR. F:s-59 2 (jemförd med 62 och 64) att då konungen för hvarje lagtima riksdag uppvisar statsverkets tillstån till alla dess delar, skall han för riksdagen framställa förslag icke att ånyo anslå den-ena eller andrä af de ständiga (ordinarie) statsinkomsterna, utan. enbl dast och allenast att genom bevillningar fylla hvad staten kan utöfver de ordinarieinkomsterna erfordra.. .I afseende pådessa sistnämnda har riksdagen således endast att pröfva till hvad belopp de böra beräknas. . Sedan regeringsformen i-2 58 föreskrifvit, att konungen skall för hvarje lagtima riks: a I dag låta uppvisa sstätsverkets tillstånd i , Jalla dess delar, till inkomster och utgifter, fordringar och skulder, heter det i 3 59: I sammanhang med uppvisandet af statsa I verkets tillstånd och behof låte konungen ilför riksdagen framställa förslag rörande sättet att genom bevillningar fylla hvad staten kan utöfver de ordinarie inkomsterna erfor dra Hvar finnes väl här någon som helst I bestämmelse, söm ger konungen delaktighet i beskattningsrätten? Då de ordinarie inkomsterna just till följd af sid hatur äro sådana, som, utan särskildt beslut, fortfara latt utgå intilldess de, genom -särskildtbe-Islut, afskaffas, så är det ju fullkömligti sin ordning att konungen, då han skall för riksdagen uppvisa statsverkets tillstånd, måste taga dem med iräkningen. Men icke lärer detta innebära att konungen derigenom fått sig, i strid med 57 regeringsformen, , tilllagd någon beslutande rätt öfver fortvaron af de ordinarie statsinkomster, som äro af Iskattenatur. Att åter konungen skall afge förslag till bevillningarne öfverensstämmer med dessas natur att ickeutgå längre än för viss bestämd tid, men icke lärer denna skyldighet i afseende på bevillningarne innefatta någon rättighet att -besluta öfver de Iskatter, som icke. äro bevillningar. ; Både 2 58 och 3 59 stadga endast skyldigheter för kontngen att fullgöra; att i dessa? kunna, utan ordalagens förtydande, finna något stadgande om rättigheter för konungen är rent af omöjligt. Likaså litet finnes der minsta ord, som inskränker riksdagens i 2 57 regeringsformen stadgade rätt. Men likafullt tvekar hr N. icke att, efter anförande af stadgandet om konungens åliggande att framställa förslag rörande sättet att genom bevillningar fylla hvad; staten kan atöfver de ordinarie inkomsterna erfordra, påstå, att således har riksdagen i afseende på de ordinarie inkomsterna, endast att, pröfva till hvad belopp de böra beräknas. Hvar finnes här något logiskt samband emellan premissen och den så djerft dragna slutsatsen? Derföre att konungen .skall föreslå sättet att genom bevillning: fylla hvad