Aftonbladet – 4 april 1872, sida 2

på detta sätt på förhand använda May Ardes pengar. Jag finner det vanhederligt. Hop skall aldrig få veta derom, Du behöfver inte hålla någon straffpredikan; jag skulle naturligtvis ej göra det, ifall jag kunde slippa. Tänk dig om giftermålet skulle gå om intet ? Jarvis blef gul i ansigtet af harm öfver en dylik förmpdan, Tänk dig om solen aldrig gick ned? yttrade han förargad, Behåll dina olycksprofetior för dig sjelf, Otto, Och... säg mig i stället huru jag skall kunna leta reda på hvar den der karlen Pale har sitt hide? Träffar jag honom ej vid Pall Mall, då måste jag fara dit. Otto skref upp adressen och under tiden stod brodera bredvid och såg på. Och du tror med säkerhet att han skall tiga? upprepade Jarvis ännu en gång; i det han tog papperet. Det tror jag med säkerhet, De flesta penningutlånare kan man lita på i den väsen, Det är deras fördel att tiga, tillade Otto, Kaptenen gick, utan att besvära sig med att säga farväl. Besynnerligt att han skulle envisas så mycket rörande tystlåtenhet, då den alltid ir en regel, tänkte juristen, då den andre hade gått. Han måste ha något särdeles stort skäl för att önska detta. Jag skulle vilja veta hvem borgensmannen är, Högst eget, att äfven jag skall nödgas göra mr Pale ett besök i dag eller i morgon. Hade icke Otto varit så förbehållsam af naturen och hade han varit på verkligt vänlig fot med sin bror, så skulle han troligen till honom nämnt detta. Orsaken till hans besök hos Pale, var att han hade åtagit sig bevisa, det en ung man, på hvilkens heder