Aftonbladet – 4 april 1872, sida 2

on och v. Koch, hvilka yrkade bifall till 1itskottets kemställan, den senare med en betydlig modifikation, och grefvarne J. O. samt C. G. Mörner samt hr v. Gegerfelt, som yrkade afslag på motionen, båda silorna på vid den förra diskussionen anförda srunder, blef utskottets förslag utan votering förkastadt. Första kammarens tillfälliga utskott n:r 1 hade i afgifvet betänkande, angående vilkoren för försäljning till förtäring på stället af vin, öl, kaffe m. m., föreslagit att Första kammaren måtte biträda Andra kammarens beslut i detta afseende. För bifall till förslaget talade hr v. Koch, som framhöll förderfligheten af den stora mängd ölstugor, som nu funnes, och svårigheten att stäfja de missbruk, hvilka på dessa bedrefvos, grefve J. O. Mörner och hr Widen, som ansåg att kommunerna borde ega rätt att bestämma öfver dessa ställen, hvilka i så betydlig grad bidraga till ökande af fattigvårdstungan; för afslag talade hrr Stråle, Faxe, Hallin, v. Möller och Lagerstråle, hvilka framhöllo, att den nuvarande författningen vore tillfyllestgörande, om blott kommunerna begagnade sina deri gifna rättigheter; att genom bifall till utskottets förslag inskränkning skulle ske i näringsfriheten, till och med i den oskyldiga rättigheten att hålla mat och kaffe. Vid slutligen anställd votering blef dock utskottets förslag bifallet med 40 röster mot 35. Öfriga föredragna betänkanden biföllos utan någon särdeles anmärkningsvärd diskussion, och ett par memorial från statsutskottet i anledning af återremiss och skiljaktiga beslut mellan kamrarne afgjordes i enlighet med Andra kammarens förut fattade beslut. FI EE STR ED mä ru Inom Andra kammaren ha förmiddagens förhandlingar hufvudsakligen rört sig kring lagutskottets, med anledning af grefve Sparres i sådant syfte väckta motion, gjorda hemställan, att riksdagen måtte för sin del besluta en så lydande författning: Vid konungens högsta domstol, så ock vid hofrätt, skola minst två skicklige män vara förordnade att såsom fullmäktige de parter tillhandagå, som dem anlita: dessa allmänna fullmäktige nämnas vid högsta domstolen af konungens nedre jnstitierevision och vid hofrätterna af rätten sjelf. Äfven vid de allmänna underrätterna skola af rätten förordnas allmänna fullmäktige, såvidt för uppdraget skicklige män finnas. Förordnande att vara allmän fullmäktig kan återkallas, när så skäligt pröfvas: deröfver må ej klagan föras. Mot detta förslag uppträdde till en början hrr Ifvarsson, Åke Andersson och Liss Olof Larsson, förfäktande den åsigt, att, då för närvarande inga klagomål öfver rättsskipningen förspörjes, det vore så mycket mera skäl till det antagandet, att de äfven för framtiden skola utebli, som till följd af den stigande upplysningen processlystnaden i betydlig mån aftagit. För öfrigt funnes redan god tillgång på personer, så qvalificerade, att man åt dem kan med fullt förtroende öfverlemna sin sak. Men dessa personer hade en obestridlig förtjenst framför de advokater, som man nu vill påtvinga allmänheten, nemligen den, att de äro fullkomligt oberoende af de respektive domrarne, och sjelfständighet kunde icke förnekas vara en stor dygd hos den, som skall i ett eller annat hänseende bevaka annan persons rätt. Förslaget innebure dessutom första steget till införandet af ett aflönadt advokatstånd, som skulle bilda en splitter ny tjenstemannaklass, och erfarenheten lärde från andra länder, att de ingalunda varit till någon välsignelse utan snarare tvärtom. Med desse talare instämde hr Carlen deri, att ett advokatstånd vore för vårt land någonting obehöfligt, för att icke säga rent af skadligt. Här vore dock icke nu fråga om att införa ett sådant, utan förslaget. afsåge endast, att det skulle såsom en skyldighet åligga vederbörande att likasom utpeka den eller dem, som framför andra kunde anses lämpliga att åtaga sig utförandet af andras processer. Att härigenom stor vinst skulle beredas de rättssökande, som hafva mål i de högre instanserna, trodde tal. lätteligen skulle inses af alla dem, som någon gång varit nog olyckliga att råka i händerna på dessa bränvinsadvokater, hvilka understundom ej lemna sina klienter, förrän de blifvit plockade inpå bara kroppen. Dål: emellertid faran icke vore lika stor vid underrätterna, oaktadt erkännas måste, att ett en gång förfuskadt mål ej så lätt kan upphjelpas, trodde tal. att de som yrkat afslag på utskottess hemställan gjorde klokast uti, om de inskränkte detta yrkande till endast andra punkten af det första momentet. Grefve Sparre, som derefter erhöll ordet, började försvaret för sin motion med en påminnelse om huru den juridiska vetenskapen på de senare åren stått nära nog stilla i vårt land, under det vi inom alla öfriga grenar af menskligt vetande på ett utmärkt sätt täflat med utländingen. Med den praktiska juridiken stode ej stort bättre till, och man hade derför på senare tiden börjat allt häftigare yrka på en omorganisation af vårt domstolsväsende. Hvarför då nu neka att I rödja väg för en sådan förändring, och, utan att åt våra unga jurister gifves tillfälle att laf skicklige advokater inhemta den praktiska juridiken, kunna vi aldrig hoppas någon förbättring i det öfverklagade hänseendet. l Advokaterna vore fullt lämpliga för det demokratiska samhället. Juristen behöfver nemligen samla sin erfarenhet från de lägre regionerna, om han skall kunna stiga uppåt. I Tal. gendref derefter föregående talares anmärkningar mot förslaget och omnämnde den ; totala brist på lämpliga advokater, som öfverallt i landet är rådande, Det vore icke l:; -I tal, ensam, som vore öfvertygad om brist-: el fälligheten i vår nuvarande lagskipning. l: IT Rikedacwaeng ingtitionmhyudgman hada i gina l: oms Am oms Oo — ÄRA oo Aa