Aftonbladet – 3 april 1872, sida 2

RP SERIETEKET KSK Otto såg hastigt upp. Åh, är det du, Jarvis? Han steg upp och räckte brodern handen. Jarvis nedlät sig att vidröra den med spetsen af sina ljusgula handskar. Kontrasten mellan de båda bröderna var anmärkningsvärd: den ena högväxt, vacker, elegant i sitt väsen, liksom i sin klädsel; den andra liten och ful, i grå, tarfliga, något luggslitna kläder. Hvad det är hett häruppe! yttrade Jarvis och sjönk trött ned i en ländstol på andra sidan om bordet. Ja, rummen närmast taket äro alltid varma, svarade Otto. Hvarför flyttar du inte längre ned? Dessa passa bäst tillsammans med min börs, Jarvis. När kom du till staden? Med aftontåget, genmälde Jarvis lakoniskt. Allt godt och väl vid Beechhurst Dene? Passabelt, svarade Jarvis gäspande. Gubben blir allt mera kinkig och knarrig; stänger sig inne i sina rum för flera dagar om sender. Knappt att någon får komma in, mer än på sin höjd Gander. Otto, som hade återtagit sin plats, lutade sig ånyo öfver boken. Att Jarvis aldrig, utom af någon egennyttig beräkning, nedlät sig till ett besök hos honom, var en redan erkänd sanning och Otto visste att han blott behöfde hålla sig passiv för att få höra broderns ärende. Som han var långt ifrån att gilla dennes slösaktiga lefnadssätt, ville han icke göra några frågor. Det troliga var att Jarvis hade kommit för att söka få låna pengar, eller förmå Otto till en borgensförbindelse, en-sak som hittills alltid hade misslyckats med den försigtige juristen. Litet framlutad i ländstolen satt kaptenen