Aftonbladet – 3 april 1872, sida 2

et ligger i riksdagens skön att aldrig låta(: fvergå till verklighet — är nu alldeles af-lf ruten, sedan förslaget blifvit så begrän-c adt, som dess ofvan anförda ordalag utq risa. 1 Om denna förutsägelse om framtida åt: särder, hvarigenom dels statskassan skullel få en ny tjenstemannaklasss på halsen. lels ett nytt förmynderskap inrättas, sSålunda är temligen gripen ur luften, så är detta i ännu högre grad fallet med den från samma håll hörda antydan, att den i fråga varande förändringen sjelf, utan några ytterligare ätgärder skulle åsyfta att från rättigheten, att föra andras talan, utesluta hvar och en, som ej dertill fått domstols förordnande. Ty ej ett enda ord innehåller det nuvarande, eller innehöll 1869 års förslag, bvilket kan tydas såsom en inskränkning af den i 15 kap., 2 2 rättegångsbalken medgifna frihet att till fullmäktig bruka den, man hafver förtroende till. Detta är alls icke oklart, och det är sålunda äfven tydligt, att de fattige ej betagas sin nuvarande rätt att skaffa sig rättegångsbiträde, om de kunna. Här är icke fråga om några privilegierade sakförare, utan afses att bereda i synnerhet dem, som å en aflägsen ort behöfva utföra en rättegång, till gång till biträde, söm de eljest kunna ha svårt att skaffa sig eller med tillit välja. Att denna förmån, som kostar staten ingenting, äfven är af vigt för utländingar, lärer ej förringa dess värde, om eljest främlingar också äro menniskor, till hvilkas bästanågon hänsyn bör tagas, och om det är önskligt, att den ej fördelaktiga opinionen i utlandet om den svenska rättsskipningen — till stor del föranledd af den brist, till hvars afhjelpande man nu vill taga ett steg — Blifver undänröjd: . I sjelfva verket är det föreliggande förslaget endast en varsam utveckling af hvad redan 1834 ärs lag innehåller. Det innebär det minsta möjliga, mån kan göra, för att lersätta bristen på ett ordnadt advokatständ. sådant andra länder ega. Denna begyn nelse kan blifva ett frö, hvarur en sådan linstitution småningom naturligt växer upp derest man skulle komma till en allmännare löfvertygelse om dess behöflighet och derför beslöte sig att efter hand genom lämpligs låtgärder underlätta dess ut kling: Skulle Jåter denna 1 andra länder så nödig ansedd: .linrättning här befinnas umbärlig, så hal I man ej genom den nu föreslagna lilla re .Iformen i någon den minsta mån inveckla ;Istatsmaskineriet, eller ökat statsförmynder Iskapet, eller inskränkt några rättigheter eller pålagt någon ny börda, men väl be redt rättssökande en fördel, som de, lvilk: ej anse sig för egen del behöfva den, åt minstone ej böra missunna eller neka andrz för hvilka den vore i hög grad välkommen pot Sö