Aftonbladet – 3 april 1872, sida 2

FENA nu och knackade sakta på bordet med käppknappen. Antingen hade han verkligen denna gång intet ärende och hade kommit ifrån West End för att skaffa sig ett litet tidsfördrif, eller också tog det en lång tid, innan han kom sig före att säga hvad han ämnade. Under det han svängde käppen hit och dit, på bordet, kom han att vända om ett bref, som låg jemte en hel hop andra papper, så att utanskriften kom uppåt. Då Jarvis blick föll på brefvet, syntes han vakna upp från sin indolens. Detta är Tom Clanwarings stil? Otto såg knappt upp. Detta? Ja; jag fick det der brefvet nu på morgonen. Ett uttryck af förakt lade sig öfver Jarvis mun. Det förvånar mig, att du tillåter honom brefvexla med dig! Hans bref äro välkomna, ifall han vill skrifva mig till. Emellertid kan jag nämna, att detta är det första som jag erhållit. Jarvis skulle gerna velat veta, hvarom brefvet handlade, men frågade intet. Hans bror hade ett förargligt sätt att höfligt neka till begärda upplysningar, ifall det icke passade sig väl för honom att gifva dem. Men följande ögonblick talade Otto sjelf om, hvad Jarvis önskade veta: Tom ber att jag skall underrätta honom huru det står till i hans gamla hem. Han säger sig inte kunna få några underrättelser alls. Ingen skrifver en rad till honom. Hvad rör det honom, hvad som händer der? mumlade Jarvis vresigt. Jag förmodar att äfven han eger mensk liga känslor och minnen, svarade Otto, i det han hastigt slog upp sin gråa rock Det sätt, hvarpå Tom behandlades af oss var en infernalisk skam. Du gjorde hvarken från ellertill, del vid lag, såvidt jag kunde finna, genmälde