Aftonbladet – 30 mars 1872, sida 7

allt hvad till denna uppbyggliga historic hörer, må ingen förtänka oss, då det i Theo logisk Tidskrift upptar tre tättryckta sidor och förr än bevis äro framlagda för oriktig heten af vår framställning, måste en an märkning, sådan som tidskriftens redaktior nu tillåtit sig göra, i hvarje tänkandes ögs vara af noll och intet värde. Att vi för klarat den befängda berättelsen om en djef vulsuppenbarelse i form af spikar mera värd att förekomma i någon historia tryckt i år, än i en tidskrift med anspråk på att vara vetenskaplig, och att vi i jemförelse med detta djefvulsutdrifvande funnit Evan. geliska Fosterlandsstiftelsens vidt bekanta experiment vara blott en barnlek, är någon ting som ej har med referatet i och för sig att göra, och vi anhålla derför att tidskrif tens redaktion antingen återtar eller bestyr ker sitt påstående om det skefva och vilseledande i vår framställning af sjelfva berättelsen. Till slut kunna vi icke underlåta att ytterligare påpeka de tvenne ord i genmälet, hvilka vi tillåtit oss kursivera. I fråga varande tilldragelse bör, enligt hvad red. af Theologisk Tidskrift anser, med rätta betecknas såsom vidunderlig, men säges på samma gång icke sakna sitt historiska intresse, Här står väl hvarje vanligt menniskoförnuft så godt som absolut stilla. Och vi anhålla hos red. af Theologisk Tidskrift om en benägen uttydning af gåtan. Till dess så skett, och så länge svart icke är hvitt, må vi saklöst uttala den öfvertygelsen, att Theologisk Tidskrift i sitt genmäle förenat komplett nonsens med sanningslöshet i uppgifter, ty är en sak vidunderlig, bör den väl enligt alla vanliga förhållanden förvisas från historien. (Att den tillhör kultur-historien, blir en helt annan sak.) Man har emellertid sett exempel på att det vidunderliga momentet med tiden blir glömdt eller åtminstone icke får med rätta betecknas såsom sådant; dikten blir en trosartikel. Lyckligtvis är dock rationalismen gerna framme och det går numera vanligen så, som det gick redan år 1593, då en gyldene tand blef utdragen på ett barn i Schlesien; öfver detta underverk uppstodo de häftigaste stridigheter, vidlyftiga böcker blefvo skrifna. Det fattades ingenting annat, än att tanden verkligen varit af guld; men när en guldsmed undersökte den, fann han, att man med stor konstnärlighet lyckats förgylla dess yta. Behöfva vi månne för Theologisk Tidskrifts redaktion uttyda tillämpningen af denna historia på historien om spikarne? Det fattas för dem båda insenting annat än att berättelsen verkligen vore sann — de skulle då onekligen båda gt en hög grad af märklighet, men stänna ills vidare vid rang, heder och värdighet vf ammsagor,