Aftonbladet – 30 mars 1872, sida 3

— Ett gammalt privilegium. Den lilla, romantiskt belägna staden Bordinghera, straxt öster-om Nizza, är berömd för sina palmer, som öfverallt höja sina blekgröna toppar öfver de hvita terrasserna och trädgårdsmurarne. Dessa palmlunder utgöra Bordigheras rikedom; stora. och små träd föras derifrån till plantering rundt omkring hela denna herrliga kust, till Cannes, till Nizza, till Monaco och Mentona. Icke blott stammarne, utan äfven grenarne äro föremål för en vidsträckt handel inom hela den katolska verlden, för att användas vid ceromonierna på palmsöndagen. En familj i det närbelägna San Kemo, som eger stora palmplantager i Bordighera. har privilegium på att förse påfliga hofvet i Rom med palmgrenar till denna dag. Detta privilegium förskrifver sig från påfven Sixtus V:s dagar och har en egendomlig uppkomst. Den kraftige, men stränge, och ofta grymme påfven Sixtus V, som på några år lät göra ,så mycket för Roms förskönande, beslöt 1584 att på S:t Petersplatsen låta uppresa den nära vid Vatikanen från forntiden belägna egyptiska obelisken, och uppdrog detta arbete åt den bekante arkitekten Domencio Fontana. De mekaniska hjelpmedlen voro på den tiden icke så fullkomliga som nu, och Fontana yttrade för pan fruktan för, att den vid ett sådant tillfälle församlade menniskomassan skulle hindra arbetena genom stoj och oväsen. Det skola vinog hjelpa, sade påfven. Han utfärdade då ett dekret. som uppslogs på alla Roms gator, och som förordnade. att hvar och en, som under arbetet med obeliskens uppresande yttrade ett ord eller gaf ett ljud ifrån sig. skulle straffas med döden. Dagen kom. En ofantlig menniskomassa betäckte Petersplatsen och påfven sjelf med hela sitt hof satt på en hög tribun. Arkitekten mottog först den påfliga väl