Aftonbladet – 25 mars 1872, sida 2

att han ej skulle få tala derom i förtroende med den enda som utom familjen vid Beechhurst Dene hade reda på händelsen rörande Black och som just var den, hvilken bevitnat densamma, nemligen Mary Barber. Snarare ansåg han då att det var en hemlighet af gemensamt intresse för dem båda; en hemlighet, som äfven rörde den, hvars välfärd låg dem båda om hjertat och om hvars oskuld båda voro lika vissa: — Tom Clanwaring. Jag går dit, tänkte squiren. Jag har godt om tid och en längre promenad-skall göra mig godt denna friska vinterdag. Det var, min sann, rätt kallt på hemresan; fötterna rent af domna af kylan, när man är ate och åker i en sådan temperatur. God dag, squire. Jaså, ni är hemma så snart, sirl Helsningen yttrades af Cole, som rörde vid hatten, då mr Arde vände sig om. Just nu hemkommen, svarade denne, Jag har varit i Bristol, Cole. Coles ögon fingo ett intresseradt uttryck, ty dessa ord sade honom att mr Arde hade rest för att träfa Tom Clanwaring. Skall han verkligen resa till Trland, squire ? Det skall han; åtminstone är det nu så afgjordt. Hvilken skam det var, att de skulle misstänka honom för att ha tagit de der pengarne! återtog Cole. Liksom mr Tom skulle varit i stånd till en så dålig handling! Bah! det var bara oförnuft, sade squiren vårdslöst. Det är kändt nu, att det inte var han, Det är bra. Annars skulle jag väl ha yttrat ett ord som kunnat fria honom, sade Cole med ett särdeles uttryck j rösten, som